"Det kan vara början till en ny socialtjänstlag"

Tänk om socialtjänstskandalerna inte bara är några få enskilda ärenden. Tänk om systemfel finns som drabbar oräkneliga utsatta barn.

Eva Hallgren säger sig kunna bevisa det.Det kan vara början till en ny socialtjänstlag jag är med om. Eva Hallgren står i riksdagshuset med 43 häftade böcker i en stor papperskasse. På 204 sidor ryms de 48 veckobrev hon det gångna året skickat socialutskottets ledamöter, fallhistorier om barn som flyttats av och an som boskap.

Hennes poäng: haverierna är många. De är inte bara Yara och Bobby. Barnärendena som synts i media är toppen på isberget. Säger hon med den ettriga röst jag känner igen från telefon.

Alla som någon gång visat minsta intresse för barnrättsfrågor har talat med Eva Hallgren.

För några år sedan blev hon känd som "fostermamman i Mark" då Uppdrag granskning avslöjade turerna kring när två barn utan förvarning togs från de enda föräldrar de kände till. Beslutet var fel och en politiker och två tjänstemän fälldes i tingsrätten. Men barnen kom inte hem. Då bildade hon föreningen BPIS, Barnperspektivet i Sverige och började bombardera makthavare med berättelser hon hört.

Det vanligaste politikersvaret var: "Vi går inte in i enskilda ärenden". Det är därför boken heter "Det är inte enskilda ärenden". Det 48 veckobreven ska visa det.

- Han där är vecka 33, säger Eva Hallgren och pekar på en mörkhårig man i sällskapet.

Hans historia: Han träffar en gravid kvinna, de får senare ett gemensamt barn. De separerar, barnen bor hos honom. Mamman anmäls för misshandel och förlorar vårdnaden, då utreds han och blir familjehem åt den äldste som han redan har en papparelation med. En dag kommer den äldste inte hem. Har hämtats av socialtjänsten i skolan. Ska bo hos mamma igen. Händelsen har anmälts av skola och barnpsykiatrin. Det yngsta barnet bor kvar hos honom men halvsyskonen har inte träffats sedan i våras.

Vad ska man säga om det?

En annan version kan finnas, som jag inte känner till. Men exemplen i boken kan ingen bortse från. Åtminstone kan inte jag. De är så många, detaljerade, skrivna i ursinne, pepprade med frågor: Varför sker inte omplaceringar av barn i domstol? Så att barn kan få eget ombud? Ska kommunen kunna strunta i IVO-kritik? Socialtjänsten kunna göra fel utan att riskera straff? Vem garanterar barnperspektivet?

Så tas Eva Hallgren emot av socialutskottets kanslichef Kirsten Dieden som tydligen fruktat det värsta och beställt fram en stor vagn. 25 böcker tas ur papperspåsen och jag ser vagnen rullas i väg och vidare upp till riksdagsledamöternas postfack. Som en kuvös för embryot till ett mer rättssäkert omhändertagande av utsatta barn. I så fall en seger för Eva Hallgren, ett antal barn och - faktiskt - demokratin.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article21013584.ab