”Äntligen kan LVU skrotas”

Det kan låta självklart att en lag som ger staten rätt att ta barn från föräldrar måste vara begriplig, rättssäker och för barnets bästa.  Men så är det inte med LVU, Lagen om vård av unga. Det kan låta självklart att en lag som ger staten rätt att ta barn från föräldrar måste vara begriplig, rättssäker och för barnets bästa. Men så är det inte med LVU, Lagen om vård av unga.

Äntligen föreslås att den skrotas.Klarspråket är glädjande. "Det finns ett mycket stort behov av att reformera tvångsvården", säger regeringens särskilde utredare Håkan Ceder som i dag lämnade förslaget om en ny lag som kan ersätta LVU.

Lägg märke till ordvalet: "reformera", alltså förändra i grunden. Inte bara "förbättra", lappa på lite här och där.

Medan de andra nordiska länderna har arbetar på sin tvångsvårdslag har svenska LVU varit densamma under 25 år, trots de många signalerna om sådant som inte fungerat. Nu uttalas det från högsta ort: lagen är otydlig, omodern, obegriplig för barnen själva.

Det märks sannerligen i min mejlkorg, där jag nästan varje dag får de mest besynnerliga berättelser om utsatta barn. Ett axplock: Fyra syskon placeras i olika hem och med kontaktförbud för föräldrarna ett år med anledning av brott som inte kunnat styrkas. En pojke omhändertas på förlossningsbordet och ska sex år senare flyttas från de enda föräldrar han känner till. Besluten har prövats i domstol, visat sig lagliga.

Men blev de för barnens bästa?

Därför är det en stor sak när Håkan Ceder slår fast att den nya föreslagna lagen har barnperspektiv, klargör barnets rättigheter även vid tvångsvård.

Som det LVU:ade barnets rätt att inte behöva flytta från familjehemmet mot sin vilja, bara för att biologiska föräldrarna bedöms ha kommit på fötter.

Rätt att ha kontakt med sina syskon.

Rätt till en tydlig vårdplan.

Rätt till hälsoundersökning, eftersom placerade barn och unga har sämre fysisk och psykisk hälsa än andra.

Rätt till stöd med ekonomi, boende, studier eller arbete tills den hen fyller 22 år.

Tvångsvård är livsavgörande ingrepp, kostar dessutom tolv miljarder varje år. Kvardröjande orosmoln: hur ska kommunernas redan hårt ansträngda socialtjänster få förutsättningar att göra jobbet?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article21031929.ab

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln