Barn och unga isoleras fortfarande

Barnombudsmannen har gång på gång på gång slagit larm att barn och unga låses in, att de isoleras. Det verkar inte hjälpa, ändå har inget hänt. Sverige har fått kritik ifrån Europadomstolen att barn och unga låses in och isoleras men inte heller det verkar hjälpa.
I radion idag talar man t.o.m. om att det ökar:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1646&artikel=6218075

Isoleringarna på ungdomshem ökar, trots kritik från FN och barnombudsmannen. Statens institutionsstyrelse vet inte vad ökningen beror på. Ebba har varit på ett ungdomshem, och hennes minnen från isoleringen påverkar henne fortfarande

– Jag undviker trånga utrymmen, fysisk kontakt, det kan vara en kram till att nån ska klappa mig på ryggen på jobbet för berömma mig, säger hon.

Stor ökning av isoleringarna 

Krister Berglund, chef på ungdomshemmet Johannisberg i Kalix, förklarar varför man ibland måste isolera eller som det också heter, avskilja någon från andra på ett ungdomshem.

– Ungdomen får inte bli så pass våldsam att den är en fara för sig själv eller andra ungdomar, eller för den del också personal. Då tar man till den här åtgärden när inga andra åtgärder fungerar, berättar han.

På ungdomshem sitter unga under 21 år som oftast har blivit dömda för brott. P3 nyheter har kollat på antalet isoleringar i förhållande till antalet vårddygn och ser att sedan 2011 har det varit en ökning med 20 procent.

Vet inte vad det beror på

Robert Stenbom, verksamhetsdirektör på Statens institutionsstyrelse, säger att de inte vet vad ökningen beror på:

– Det är klart att visst har vi institutioner som vittnar om att man har större andel ungdomar med så kallad multiproblematik, men jag tror det är ganska vanskligt att påstå att vi har ha några större förändringar på kort sikt. Isoleringarna har framförallt minskat i längd ganska dramatiskt, förklarar han.

När Ebba får höra att isoleringarna ökar, minns hon själv tillbaka på hur hon kände. 

– Jag blir ledsen och jag gillar inte det, det gör verkligen ont i mig. Att isolera, det bevisar för ungdomen att den inte är värd någonting, berättar hon.

* = Ebba heter egentligen något annat

Filip Hannu
filip.hannu@sverigesradio.se

Barn skall inte bo på institution de skall bo i familjer. Där låses de inte in eller isoleras. OK jag vet att det händer även där men det är ändå undantag. Jag kan i.s.f. tycka att det är bättre att isolera ett tag än att slå eller misshandla. Vet hur frustrerade en del kan bli över barn och unga som inte har någon som helst respekt för vuxna eller "överhet" (hittar inget annat ord) som lärare. Att man tillsist kan hamna i hörn där man inte längre har något som helst att sätta emot. Hade ett barn placerat, en 8 åring nästan lika stor som jag, som det i vissa lägen inte gick att tal med. Då hen stod ett par cm ifrån ansiktet på mig med fingrarna i öronben och skrev bla bla så fort jag öppnade munnen så var det inte lätt att hålla sig i skinnet. Känslan av att vilja ge ungen ett kok stryk var stor kan jag säga. Jag bad hen "snällt" att avlägsna sig och gå till rummet och stanna där tills det gick att tala till hen igen. Lyssnade hen inte fick man hota med konsekvenser. Att ta bort något hen såg fram emot. Ex ett besök på badhus eller likande.  

Det är lätt att ha åsikter om hur man skall eller inte skal göra då man inte står mitt i det. Men det tar så mycket kraft och ork och till sist är det risk att det känns som det inte är annat än konflikter.

Jag har sett tendensen att de ärenden vi får blir svårare och svårare. Barnen är så skadade då de kommer att det är svårt för en vanlig familj att tackla, veta hur de skall hantera.

Har en familj som haft ett barn boende i nästan 10 år. Hen var skadad/trasig redan då hen kom. Hen har varit "hopplös" om man får säga så om ett barn. snott, ljugit, slagits. Skolat och inte varit i skolan trots massiva insatser och stöd. Hen kom inte hem då hen skulle, stänger av mobilen, är på väldigt olämpliga ställen. kördes hem av polis. Polisen har varit där i princip varje vecka, av olika anledningar och man kommer på kant med grannar, släkt och det blir slitningar i familjen.

Ändå har de kämpat på. Hoppats att hen skulle sansat sig  
, ändra sig för sin egen skull. tyckte att det var något att reagera  över.

Det går ett år till och plötsligt faller lvu i en av förhandlingarna (var 6;te månad) och hen flyttar hem över en natt. Då kommer anmälningen om misshandel. Och nu blir det åtal.

Jag försvarar inte örfilen, även om jag faktiskt inte tycker att det var så farligt och jag har även full förståelse för det.    

Hade det varit så farligt varför anmälde hen inte direkt? Hen är tillräckligt driven och har slängt möjligheterna att anmäla i ansiktet på familjen många gånger.

Jag förstår att hen gör en grej av det och jag förstår att polisen måste utreda och det skall de göra. Man jag har svårt att förstå att det blir åtal. Att de lagt över 10 år på killen och lyckats med flera andra placeringar kommer ingen ta upp. Fälls familjehems föräldern så blir det ännu ett familjehem som hängs ut och svartmålas, det var de som misshandlade en placering.

Det är inte lätt när man inte längre har något att sätta emot och då kan isolering var ett bättre alternativ om inte annat ett avskräckande hot men det får som sagt inte sättas i system.