Hjärnan och föräldraskap 

Föräldraskap förändrar hjärnan har man forskat fram. Det spelar ingen roll om man är man eller kvinna. Det som det beror på är om man är den som tar hand om barnet. Det är alltså inte själva att föda barnet som utvecklar amygdala som det heter utan själva omhändertagandet av barnet.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=6241217

Hos kvinnor som väntar barn sker vissa förändringar i hjärnan som gör dem extra beredda att reagera på barnets behov. Men på senare tid har forskning visat att även hjärnorna hos pappor, och hos adoptivföräldrar, kan anpassa sig på ett liknande sätt.

Den israeliska professorn i psykologi- och neurovetenskap, Ruth Feldman, forskar om ämnet och deltog på en konferens om neurovetenskap och föräldraskap i Stockholm nyligen. Hon menar att hjärnan finner vägar att anpassa sig till föräldraskapet även utan en graviditet.

– Det finns ett naturligt sätt för föräldrahjärnan att utvecklas när du är mamma. Det är hela processen med graviditet och alla hormoner som frisätts vid förlossningen. Men det finns alternativa vägar hos pappor och adoptivföräldrar som kompenserar för det genom aktivt omhändertagande av barnet.

– när produktionen av många hormoner sätts igång i kroppen – blir en av effekterna att mammorna utvecklar en större känslighet och uppmärksamhet för det lilla barnets behov och signaler.

Exempelvis ändras den del av hjärnan som hanterar känsloreaktioner, och som kallas för amygdala, så att den blir mer känslig.

Men Ruth Feldman har också i sin forskning visat att det finns andra vägar för hjärnan att förändras även om man inte burit och fött barnet.

I en artikel från förra året i den amerikanska vetenskapsakademiens tidskrift
undersökte hon vad som hände i hjärnan hos homosexuella par med två pappor som skaffade barn.

Då kom hon fram till att amygdala i deras hjärnor också blir mer känsliga, men att det i stället skedde genom förändringar i andra strukturer i hjärnan.

Det som sätter igång den här processen verkar vara själva omhändertagandet av barnet, och att man ägnar mycket tid åt den nya familjemedlemmen.

– Vi tror att om varje pappa som tar på sig en primär omhändertagande roll och tar ansvar för det oberoende av mamman, får de här förändringarna i hjärnan.

Att ta hand om ett barn är det som lägger grunden för vem barnet knyter an till. Barnet knyter an till den som tar hand om det. Lägg det till det vi vet om anknytning och om barn som inte får en trygg anknytning. Då kan det bara bli en slutsats. Barnet måste få bo hos dem de ser som sina, hos dem de har sin anknytning till och det hänger inte ihop med vem som fött fram med utan med vem som tar hand om det.