Hur många är rimligt?

Just nu kommer det ca 600 ensamkommande flyktingbarn varje vecka mot de ca 400 per år som det var planerat /föreberett för. Det gör att man inte klarar av att hitta någonstans att göra av dem.

Det startas HVB hem på löpande band. Om man nu skall sänka kraven på dem samtidigt som IVO inte hinner att granska/godkänna alla HVB hem som startas samtidigt som de skall granska redan befintliga hem vad får det för konsekvenser?

Risken är att det blir barn som hamnar på ställen där de far illa.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6244790

när trycket ökar kommer också kritiken från kommunerna. De regler som finns försvårar kommunernas jobb att hitta boende, därför höjs nu röster med krav på förenklingar.

Andreas Sturesson har flera förslag som skulle kunna underlätta jobbet.

– Till exempel att inte alla ensamkommande behöver ha placering på HVB-hem. Det borde kunna finnas andra boendeformer för de här ungdomarna som är enklare och mer konstnadseffektiva.

– Det andra är att vi haft krav på oss att varje barn som kommer hit och som har flytt runt halva jordklotet, ska ha eget rum. Så är det inte för alla svenska barn, jag tycker inte det är ett krav som är rimligt.

Om det inte blir en förändring hur kommer det att påverka era möjlighetet?

– Risken finns ju till slut att vi får välja verkligheten och inte kartan.

Och bryta mot reglerna?

– Ja, den risken blir uppenbar.

I somras hade Jönköpings kommun två HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn, men hösten kommer att se annorlunda ut.

– Jag brukar beskriva det som så att vi hade ett HVB-hem under våren, vi inrättade ytterligare ett strax innan jag stack på semester. När jag kom hem hade vi fyra och vi behöver väl två till inom sex, sju veckor skulle jag tro, säger Andreas Sturesson.

Jag kan hålla med om att det är konstigt att de måste ha egna rum. Då familjer eller ensamma vuxna kommer tvingas de inte i lägenheter där det kan vara 8 för varandra helt okända i varje rum. Är det stora familjer försöker man väl hålla dem för sig men i små lägenheter. Har hälsat på en familj med fem barn som bodde i en tvåa. Förstår inte att det är så olika regler som gäller för nästan samma sak. Och jag förstår inte heller hur kortsiktigt man tänker. Vad gör man med dem sedan? De behöver inte bara någonstans att bo utan sedan gå och vänta på beslut i 3, 5, 7, 19 år för sedan utvisas för att man missat ett papper eller en datum? Sedan slår vi oss för bröstet och är så duktiga för att vi tar emot så många. Jag anser inte att det är humant att göra som vi gör, ta emot så många att vi inte klarar av att behandlar dem på ett bra sätt. Är jag rasist då? Nej jag anser inte det. 
Och om det blir enklare regler vilka konsekvenser får det? Risken är att barn kommer att fara illa.