Vill ju tro att de gör rätt 

Att det inte alltid går till som det borde inom socialtjänsten är ingen hemlighet. Och man tycks ibland glömma att det är människor som jobbar där och mänskor gör fel.

Sedan finns det de som gör mer eller mindre fel än andra.

Fick en länk till en film baserad på ett inspelat samtal mellan en pojke och en handläggare. En som gör mycket fel. Det är rent ut sagt en skandal som vissa skriver.

Det finns mycket att reagera på redan där även om man först tycker att hon gör så gott hon kan och verkar empatisk och vill göra rätt....men efter åt förstår man att det kanske inte var så.

Det blir också tycker jag ett så tydligt tecken på att vi som åhörare så gärna vill tro att myndighets personer gör rätt. Vi tror det tills vi förstår att det inte alls var på det viset och då chockas vi.

Filmen avslutas med samtal med personer med utbildning och kunskap och vad de tycker och anser.

Killen berättar vad han varit med om, hur han mår och handläggaren drar sedan en helt annan slutsats. Sedan skryter hon med att hon har det inspelat och hon nästan driver med honom och vad han berättat.

Hon menar att han fantiserar och tycker att samtalet är tydligt och hon har det ju inspelat.
Hon menar att killen sagt att om föräldrarna blir sams skulle pappa sluta göra dumma saker. Hon överdriver då hon beskriver vissa saker som han sagt. Hon vill ha det till att det är ett bråk mellan föräldrarna . Gång på gång talar hon om hur häftigt det var att tala med honom. Sedan avslutar hon med ett high five.

http://www.kanal100.se/all-portfolio-list/pojken-och-tanten-som-inte-ville-forsta/

Pojken och tanten som inte ville förstå

Den här filmen bygger på ett autentiskt samtal mellan en 8-årig pojke och en socialsekreterare. Pojken berättar detaljerat vad hans pappa utsätter honom för och efter samtalet går socialsekreteraren in till sin kollega och redogör för pojkens berättelse. Här hade historien kunnat sluta, men socialsekreteraren tolkar det pojken berättat på det mest hårresande sätt och när samtalet är slut raljerar hon över sin ”bedrift”. Nu hade hon listat ut vad pojken hade varit med om. Samtalet slutar med att de båda socialsekreterarna gör high-five som en bekräftelse på att de har uppdagat sanningen. Men vems sanning handlar det egentligen om?

Den här filmen visar hur man kan misstolka ett barns berättelse om man saknar kompetens och erfarenhet. Är det här ett udda exempel eller är det vanligt att man resonerar på det här viset på svenska socialkontor? I filmen får vi även höra kommentarer från advokat Eva Kornhall, psykoterapeut Olof Risberg, f d brottsutredare Monica Dahlström-Lannes och Birgitta Holmberg, ATSUB.