Två sidor av samma mynt 

Ibland är media bra på att hitta rubriker som dar ögonen till sig, som denna
http://www.svd.se/svd-granskar-skuldsatt-tjanade-90-000-i-manaden-pa-familjehemsbarn
Ett familjehem som tjänar 90 000 kr /månaden och så har de skulder.
Ja, hur kan det vara möjligt.
Då måste de ju göra det gör pengarna och om de har skulder så kan de ju inte vara lämpliga eller?
I eftersvallet av så många som kommer på en gång och bristen av familjehem så har vi ju ändå hamnat i att det finns de som gör det för pengarna. Tänker på de goda män som tar så många att de inte hinner med dem. Tänker också på familjer som blandar hej villt, har missbrukande personer med småbarn och ungdomar med självskadebeteende med spädbarn och så ensamkommande som slängs in mitt i allt detta.
Att blanda för mycket tror jag inte på.
Jag säger inget om det enskilda fallet för det vet jag inget om men jag säger att det oftast finns två sidor av samma mynt och ibland finns det ingen anledning att reagera som en del gör. Därmed inte sagt att så är fallet i detta ärendet, men vill lyfta själva "problemet."
Det kan i alla fall i min värld finnas helt natutliga förklaringar.
Antalet är det bara man själv som avgör om man klarar eller inte. En del har fullt upp med en medan andra klarar både åtta och nio.
Det finns de som klarar av och är bra på att ta hand om många samtidigt så det behöver inte vara fel. Jag själv älskar stora familjer och trivs bäst då huset är fullt. Jag har svårt att motivera mig då det bara är en eller två.
Då bordet, rummen och bilen är fulla och huset fullt av skratt och ljud så stor trivs jag. Jag får mycket mer gjort då vi är många. Då vi är få känns det som jag har svårt att få något ur händerna.
Då, jag har få kan jag lika gärna göra en del senare men med huset fullt måste jag göra på en gång för att hinna med och då är det så mcyket mer som blir gjort av bara farten.
Att ha många barn innebär även att det blir en del ersättning, men barnen är inte gratis.
Men en del stirrar sig lätt blind på den. Har man många så måste det ju vara för pengarna eller?
Artikel handlar om en familj som har 5 placeringar. För många är det minst två-tre för många men jag vet många som klarar det galant så det behöver inte vara fel i mina ögon om de klarar av det. Det är barnen som skall må bra men gör det det så ser jag inga problem med antalet.
Sedan har de skulder.
I min värld skulle det kunna finnas orsaker till det också som i min värld skulle vara helt ok.
Säg att den ena parten eller båda haft ett företag men någon blivit sjuk och fått slå igen. Det skapar en skuld som hänger med trots att man senare är frisk. Man kan ha haft barn som varit sjuka och fått vara hemma med den och förlorat jobbet. Man har varit delägare i ett företag med ett ex som gått omkull t.ex om de haft egen lastbil som inte fått jobb eöler annat. Man kanske har varit gift och har gått isär och fått sälja ett hus med förlust. Sedan träffar men en ny men skulden hänger kvar.
Jag har en vän som har fyra barn men som skulle bli en underbar familjehems förälder emn hon är ensam så hon godkäns inte. En annan som varit sjuk en period av sitt liv och då drog på sig skulder. En annan familj vars ena barn haft cancer och de fick gå ifrån hus och hem.
Sådana skulder säger inget om föräldraskap. Det gör ingen till en dålig föräldrer.
Som sagt jag uttalar mig inte om hur det är i just det ärendet som artikeln lyfter men för mig innebär flera placeringar och eller en skuld inte nödvändigtvis att man är en dålig förälder. För mig så finns det flera sidor av samma mynt och man får inte glömma att titta på andra sidan som kanske ger mening eller förklarar.