Barn i familjehem

Barnperspektivet skall väga tyngst i alla frågor gällande barn även i praktiken inte bara i teorin.

BPIS vill att experter skall involvers innan omhändertagande. Ett omhändertaganade får inte som idag tas av en person som både utreder, beslutar och verkställer i samma ärende utan någon som helst expertis inblandad.  

Man måste säkerställa att ett omhändertaganade är den enda möjliga utvägen för att barnet skall kunna utvecklas och få den trygghet det har rätt till.

Man skall då vara medveten om att det inte handlar om att ta barn ifrån väl fungerande föräldrar utan om att trygga barn man redan har tvingats att omhänderta.

Barn som lever i familjehem skall ha rätt till ett eget ombud. Det skall finnas krav på det ombudet att träffa det barn det företräder och har utbildning vad gäller barn och hur de reagerar i olika situationer.


Barnet skall ha rätt till en egen handläggare och skall även ha rätt att önska en ny om det inte fungerar. Det skall tillmötesgås så långt det är möjligt .(men det får självklart inte sättas i system, dvs man skall inte kunna byta gång på gång)

 

Barnet skall ha rätt till det de ser som sitt. Barn som skiljs ifrån sina föräldrar skall ha rätt till personer som betyder något för dem, vilken relation de än har. Det kan vara far eller mor föräldrar eller andra släktingar, vänner eller tidigare familjehem. De skall få hjälp att underhålla dessa relationer.


Barn som bor i familjehem skall ha rätt till trygghet och stabilitet. De skall ha rätt att veta var de skall vara, bo och leva.

Ett barn skall bara tas om myndigheterna är säkra på att de gör ett bättre jobb. Om så inte sker måste de ta ansvar och barn som felhanteras skall ha rätt till rättelse i största möjliga mån samt kompensation.

Alla placerade barn skall ha rätt till vuxenstöd vid kontakt med myndigheter.
Ett barn skall ha rätt till sina föräldrar inte tvärtom.
Föräldrar har idag nästan alltid rätt till umgänge med sina barn men barn har inte alltid rätt till umgänge med sina föräldrar. Barn har sällan eller aldrig  rätt att neka umgänge.


Umgängen skall utgå ifrån vad som är bäst för barnet inte utifrån den vuxnes vilja , önskemål, hot eller behov.


Barn skall ha rätt att höras och få säga nej till saker i planeringen som de inte vill och man skall så långt det är möjligt göra dem till viljes.Men det måste även kopplas till konsekvenser att låta bli att höra barn.


Ansvariga måste även bli anvariga i praktiken. Det personliga handläggar ansvaret måste tillbaka.

Vårdnadsöverflyttnig särskilt av små barn eller barn som placeras vid tidig ålder skall bli mer regel än undantag som i dag.

 

Barnkonventionen måste bli lag.