”Skrota LVU och låt barnets bästa prägla den nya lagen”

Tryggheten för barn som placeras tidigt i livet och långsiktigt måste stärkas, skriver regeringens utredare Håkan Ceder. Tryggheten för barn som placeras tidigt i livet och långsiktigt måste stärkas, skriver regeringens utredare Håkan Ceder.

Nytt lagförslag. Sverige halkar efter när det gäller reglerna för tvångsvård av barn och unga. Dagens LVU-lagstiftning bör skrotas och ersättas av en ny lag med tydligare ­barnperspektiv och bättre ­rättssäkerhet. Vården ska inte kunna upphöra om det strider mot barnets bästa, skriver ­regeringens särskilda utredare Håkan Ceder.

Nytt lagförslag. Sverige halkar efter när det gäller reglerna för tvångsvård av barn och unga. Dagens LVU-lagstiftning bör skrotas och ersättas av en ny lag med tydligare ­barnperspektiv och bättre ­rättssäkerhet. Vården ska inte kunna upphöra om det strider mot barnets bästa, skriver ­regeringens särskilda utredare Håkan Ceder.

Jag har haft uppdraget att se över tvångsvården för barn och unga och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Det handlar om den vård som genom socialtjänstens försorg ska ges barn och unga som på grund av missförhållanden i hemmet eller eget beteende löper en påtaglig risk att få sin hälsa eller utveckling skadad, och där vården inte kan ges med samtycke. Syftet med översynen är att stärka barnrättsperspektivet i lagen och rättssäkerheten.

Dagens LVU har i sina huvuddrag i princip samma utformning som i början av 1980-talet. Jag kan konstatera att det finns ett mycket stort behov av att reformera tvångsvården. LVU ska vara det yttersta skyddsnätet för barn och unga i starkt utsatta situationer. Lagen måste ge dessa barn det nödvändiga skyddet och vården vara av god kvalitet. Samtidigt är ett beslut om tvångsvård något av det mest ingripande som kan ske i en familj, vilket gör att det måste ställas mycket höga krav på rättssäkerhet i både lagens utformning och tillämpning.
Annons:
Det pågår nu en parallell utredning som syftar till att föreslå hur barnkonventionen kan få ställning som svensk lag. Det förutsätter i flera delar ändringar i lagen som stärker barns rätt och rättssäkerhet. Behovet av en utvecklad tvångsvård blir än mer uppenbart när vi jämför oss med de nordiska grannländerna. De förefaller på en rad områden ha klart högre ambitionsnivå än den svenska.

Det förslag som i dag lämnas till barnminister Åsa Regnér innebär att nuvarande LVU upphör och ersätts av en ny lag. Den nya lagen har ett barnperspektiv och tydliggör barns grundläggande rättigheter även vid tvångsvård. Den innehåller, till skillnad från nuvarande LVU, tydliga krav på vårdens utformning. Tvångsvården ska vara trygg och säker, ändamålsenlig och präglas av kontinuitet. Den ska ges med omtanke, bygga på respekt och ges utifrån en helhetssyn. Ett barn som vårdas utanför det egna hemmet ska ha rätt till samhörighet med anhöriga och närstående – till exempel med syskon – och kontakt med hemmiljön. Han eller hon ska ges möjlighet till fritid anpassad efter ålder och intresse.

Den nya lagen ska dessutom vara ­pedagogisk och överskådlig. Även barn och unga och deras föräldrar har rätt att kunna förstå grunderna och formerna för tvångsvård.

Det är ur rättssäkerhetssynpunkt anmärkningsvärt att nuvarande LVU saknar tydliga regler i detta avseende. Tydliga krav är en förutsättning för fungerande uppföljning och utvärdering av vården och en effektiv tillsyn. Den nya lagen ska dessutom, också till skillnad från den nuvarande, vara pedagogisk och överskådlig. Även barn och unga och deras föräldrar har rätt att kunna förstå grunderna och formerna för tvångsvård.

Det är väl belagt att placerade barn och unga har sämre fysisk och psykisk hälsa än genomsnittligt. Därför ska barn som blir aktuella för placering ha rätt till en hälsoundersökning. Syftet är att upptäcka tecken på ohälsa och säkerställa att barnet får den hälso- och sjukvård och tandvård som alla barn har rätt till. På begäran av socialtjänsten ska landstinget ha en i lag reglerad skyldighet att utföra en sådan undersökning.

Tryggheten för barn som placeras tidigt i livet och långsiktigt måste stärkas. Särskilt viktigt ur ett barnperspektiv är att stödet till barnets förälder förbättras. Ett aktivare arbete från socialtjänsten att göra föräldrarna delaktiga i vården och utveckla föräldraskapet kan bidra till att förebygga konflikter, vilket har stor betydelse för barnets trygghet och stabilitet.

Men det behövs också lagändringar för att öka tryggheten för dessa barn. Vård enligt LVU vid missförhållanden i hemmet ska inte kunna upphöra om det strider mot barnets bästa. Det ska gälla även om de ursprungliga skälen för själva omhändertagandet inte längre är för handen. Vid bedömningen av om vården ska fortsätta ska barnets inställning, och om barnet sedan låg ålder och under lång tid vårdats i familjehemmet, vara centrala faktorer. Även barnets relation till vårdnadshavaren och till familjehemsföräldrarna ska vägas in. Utöver detta behövs också i lag tydligare vägledning för när socialtjänsten ska överväga en överflyttning av vårdnaden om ett barn från biologiska föräldrar till familjehemsföräldrar.

Ett ytterligare eftersatt område är stödet till dem som lämnar vården för ett vuxenliv. Inte överraskande visar forskning att barn som får adekvat stöd också har bättre förutsättningar att klara vuxenlivet på ett bra sätt. Förslaget här innebär att lagen ska bli tydligare i vilkets slags stöd barnet eller den unga ska kunna förvänta sig från socialtjänsten. Stödet och hjälpen bör inriktas på frågor om ekonomi, boende, studier eller arbete. Socialtjänstens särskilda ansvar för stödet ska gälla tills den unge fyller 22 år. Dessutom bör särskilda statliga medel avsättas för att utveckla fungerande arbetssätt och metoder i stödet till dessa unga.

Utöver detta behöver också rättssäkerheten stärkas på en rad punkter, till exempel:

• Samtliga beslut om tvångsåtgärder vid de särskilda ungdomshemmen ska kunna överklagas. I dag kan endast ett fåtal av dem överklagas.

• Det ska ställas särskilda lämplighetskrav för att som offentligt biträde få företräda ett barn i ett mål enligt LVU.

• Barn och vårdnadshavare ska ha rätt till offentligt biträde i mål om umgänges­begränsningar.

• Det ska utarbetas nationell vägledning för vilka begränsningsåtgärder som är tillåtna vid HVB som drivs i kommunal eller enskild regi. Den nuvarande oklarheten här är ur rättssäkerhetssynpunkt oacceptabel, både för barn och unga och personal.

En särskild fråga gäller den grupp unga strax under myndighetsåldern som är i en utsatt situation på grund av djupgående konflikter i hemmet. Vårdnadshavarens bestämmanderätt gör att socialtjänsten i dag har små möjligheter att hjälpa dessa, om inte föräldern samtycker till en placering eller om LVU inte kan tillämpas. Här föreslås att socialnämnden ska kunna besluta om placering av barn som fyllt 16 år, även utan vårdnadshavarens samtycke, om det är lämpligt och barnet begär eller samtycker till det. Förslaget innebär ett ingrepp i föräldrars bestämmanderätt, men är motiverat ur barnrättssynpunkt.

Det nu nämnda är ett axplock av de förslag som nu överlämnas för vidare hantering. De har tagits fram i en dialog med bland annat barn och unga med egen erfarenhet av tvångsvård, med professionella och forskare inom området. Under arbetets gång har också ett mycket stort antal föräldrar tagit kontakt. Det är min förhoppning att förslagen nu leder till en reformering av tvångsvården, med sikte på stärkt barnrätt och rättssäkerhet. Det behövs för att barn och unga i utsatta situationer ska tillförsäkras nödvändigt skydd och, när ett omhändertagande görs, också får tillgång till en god vård.

Håkan Ceder, särskild utredare
http://www.dn.se/debatt/skrota-lvu-och-lat-barnets-basta-pragla-den-nya-lagen/

Etiketter: debatt artikel

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln