Det är människor som du och jag
Jag har ju skrivit en hel del om flyktingar och det är vad som till stor del tar upp medias intresse just nu. Det är lätt att glömma vad som finns dör bakom rubrikerna, vad som hänt innan de kommit hit. Vi ser dem i klungor, tusentals. Vi ser dem mörkhyade, många fler än det brukade vara, i flock utan att tala vårt språk, utan våra sedvänjor utan vår kultur. Med ett annat sätt att se på livet, verkligeheten som vi vill ha den. Men vi glömmer ofta att det är människor av kött och blod. Människor som vi. Hittade en artikel under rubriken "Bilderna jag inte tog", som mer än väl beskriver just det.
http://www.svd.se/bilderna-jag-inte-tog
När de ger mig den lilla kroppen så lägger jag ner kameran. Det gick inte att inte göra det. SvD:s fotograf Malin Hoelstad berättar om bilderna hon aldrig tog under räddningsaktionen på Medelhavet. Dödens hav
På en plywoodskiva flyter två personer, en pappa och en liten pojke.
När besättningen får upp den lilla så är han helt stel, som en pinne. De försöker få av honom kläderna för att kunna värma honom, men det går inte, det går inte att böja en enda led på hans lilla spända kropp. Han är panikslagen, ropar efter sin pappa, igen och igen. Det enda han vill är att ta sig tillbaka till sin pappa, ner i vattnet.
Ögonen, jag hade aldrig sett något liknande. Gigantiska, helt uppspärrade. Han är fyra år och han skriker efter sin pappa.
Vi får upp pappan i aktern.
– My baby, my baby, my baby, ropar han. Igen och igen.
Det blåser hårt, rätt in i viken. På vågtopparna går det vita gäss. Och vi är så glada att vi har räddat dem.
Då ser vi dem, massor med människor som flyter i den grova sjön en bit bort. Och längre in i viken, ännu fler. Det är redan en båt där, en fiskare i en gummibåt. Den är full med människor, så full att det ser ut som att den ska sjunka.
Samtidigt flyter det så mycket bråte i vattnet, överallt, kläder, väskor, flytvästar, att vi inte vågar gå in med båten, risken är stor att något fastnar i motorerna. I stället kommer fiskaren ut och lastar av. Last på last med människor.
De håller upp en flicka, fyra, fem år, och jag tar en bild till.
Sen lägger jag ifrån mig kameran på däcket och tar emot henne.
Hon är livlös, helt livlös, men jag tänker att jag vet hur jag ska göra. Jag hör det i huvudet som ett mantra: kolla andningsvägarna, fem inblås, 30 kompressioner, igen och igen, tills den grekiska räddningsarbetaren bredvid mig säger, she is gone, she is gone.
Flickans ögon, man ser nästan bara ögonvitan. Länge ligger hon där på akterdäck, så många andra behöver hjälp. Besättningen jobbar frenetiskt.
Så lyfter vi in henne i ett litet utrymme på däck, lägger henne ovanpå några tampar. Vi täcker över henne med en jacka. Jag ser fortfarande hennes hår framför mig när jag blundar. Det hängde ut över kanten, rörde sig lite i vinden.
Det är då jag tar emot bebisen i ljusblå plyschkläder. Är det en pojke? Han är så liten. Sju månader kanske. Ännu mindre? Han är som en liten trasa. Huvudet hänger, allt bara hänger.
Jag gör samma sak igen: fem inblås, 30 kompressioner. Fredrik, kaptenen, leder mig genom det svåra. Den lilla kroppen, var ska jag göra av den? Var ska jag lägga honom?
Jag ger honom till en av räddningsarbetarna. “Han är bara lite kall, han behöver värmas lite”, berättar de efteråt att jag sagt. Jag minns det inte själv. Jag visste ju att det var över.
En kvinna ropar hela tiden på mig, hon sitter i lastrummet på den smala britsen. Jag säger vänta, jag hinner inte nu. Men jag vet vad hon vill. Det var hennes flicka, hon som ligger därute, i skrymslet på tamparna. Jag orkar inte då, jag säger vänta och jag tittar bort.
Det är fullt i lastrummet nu, människor överallt, människor, kläder, kräks, blöjor.
Då kommer Kaith. Man ser bara hans ögonvitor. Han är alldeles spänd, men inte livlös.
Det är en tvåårig liten kropp som ändå har liv i sig.
Jag får först inte upp munnen, han biter ihop så krampaktigt. Till slut får jag hans huvud bakåt och blåser in luft. Och han kvicknar till. Jag ropar att han lever. Jag blev bara så jävla lycklig. Det var som en gåva, att han inte dog.
Av Malin Hoelstad, berättat för Maria Sundén Jelmini.
Texten är längre men jag har kortat ner den. Det är dessa människor som en del påstår gör det bara för pengarna, de kommer hit för att bli rika, tjäna på det, leva på oss...
Det är de här människorna som bor på våra förläggningar, som kommer till våra familjer...
Det är människor....
Kommentera gärna:
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
-
Oskar » Efterlyste eget familjehem på sin blogg: ”Jag vill ha henne som min dotter”
-
Cattis » JO åtalar socialsekreterare: ”Bara för att jag sa era jävla paddor till soc så tog soc mitt barn. Jag har visa..”
-
Anders Carlander » ”Äntligen kan LVU skrotas”: ”Jag tycker att LVU ska ändras och att det ska vara den sista åtgärden som får gö..”
-
Liliana » ”Äntligen kan LVU skrotas”: ”Hej! Mina barn omhändertogs med hjälp av denna lagen och Socialens maktmissbruk..”
-
Tina » ”Äntligen kan LVU skrotas”: ”Norrköpings kommun tar barn med hjälp av 4-6 poliser 2 socialare och dess chef ..”
Bloggarkiv
Länkar
- Vi måste kämpa för barnen
- Allt fler i ekonomisk knipa
- Trycket ökar på försörjningsstöd
- 4 årig flcika lämnad i varm bil i 40 minuter
- Elevhälsan kritiseras av skolinspektionen
- Skandalboende fick 5000 kr per dygn
- Kommuner berättade inte om kaoset
- BO kritiserar panikplacering
- Nu kan barn och unga lättare kräva sina rättigheter
- För placerade barn och unga
- I tre år har Tobias kämpat för sin son
- Dom idag; Tobias får hem sin son
- Blivande socionomer gjorde olika bedömningar av lika fall
- "Om staten inte ansvarar för vanvårdade fosterbarn, vem är det då?"
- Barn drabbas när personalen flyr socialtjänsten
- ”Diskrimineringslagen saknar barnperspektiv”
Etikettmoln
fakta riktlinjer flyktingbarn utbildnings video radioinslag mobbing förord video rättigheter namn insamling dokumentär film krönika blogginlägg domar forskning pressmeddelande utbildning rapporter artiklar information tv inslag radio inslag artikel debatt artikel blogg reportage artiklel artikel barnuppfostran gott exempel upplysning tvinslag uppdrag dokumentär utredning ledare reklam debattartikel film juridik poddradio seminarie facebook inlägg motion betänknade