Om jag bara vetat...

..så hade jag inte straffat mig själv.

inför Morgan Allings serie "Morgans mission" om mobbade barn är det flera kändisar som öppet berättar om hur de mobbades då de var mindre.

Karin Adelsköld Komiker och programledare är en. Hon skriver här en debatt artikel i ämnet

http://www.expressen.se/debatt/det-skolbarnen-gjorde-mot-mig-var-olagligt/

Jag blev mobbad under sju av mina nio grundskoleår. Det var allt från att vara utfryst och aldrig någonsin få vara med och leka, till förolämpningar om mitt utseende och hot av alla dess slag. Det var också en hel del fysisk misshandel, slag, sparkar, hårda nyp i de nya ömma brösten och knogslag på armarna. Jag gick i skolan på 80-talet och då fanns varken mobbningsplaner eller vuxna som satte gränser. Istället hörde det liksom till.

Inte en gång under alla mina år i skolan tänkte jag att det de gjorde mot mig var olagligt. Inte ens när jag låg med huvudet i toalettstolen och fick det kalla vattnet i nacken tänkte jag att detta var helt oacceptabelt. Och om jag ska vara ärlig så tror jag inte ens mobbarna själva visste det. Det var ju inte liksom inte på allvar, det var bara mobbning.

Varför kallar vi misshandel, hot och kränkningar för nått annat när det sker i skolan? Var någonstans tjänar vi på att ha ett samlingsnamn som är förknippat med så mycket annat än vad det egentligen är?

Hade jag som barn vetat att det de gjorde mot mig var olagligt hade jag inte lagt så stor del av skulden på mig själv ("jag är ju så konstig jag får väl skylla mig själv"). Jag tror det hade varit lättare för lärare att faktiskt hänvisa till skolans regler eller tom till svensk grundlag och jag tror definitivt att mobbare själva hade fått upp ögonen för vad de faktiskt gjorde och kanske till och med kunna få hjälp och stöd för sitt beteende.

I dag har skolan mobbningsplaner, stödgrupper och trygghetsteam vilket så klart är jättebra. Men man pratar fortfarande om mobbning som ett luddigt och, kan jag tycka, ett förminskande begrepp. För mobbning kan vara lite av varje: ret, tjuvnyp, öknamn men också misshandel, sexuella övergrepp och rentav brott mot mänskliga rättigheter. Det kan vara små missförstånd eller vara en fråga om liv eller död.

Med start denna vecka gör SVT en storsatsning på ämnet mobbning i flera olika program och jag tycker det är fantastiskt bra. Men snälla kan vi inte börja kalla mobbning för det egentligen är. Innan vi gör det tror jag inte vi kan komma tillrätta med det verkliga problemet: att det är förbjudet att kränka, hota eller misshandla någon oavsett vem som gör det eller var. Och oavsett tid på dygnet.

Ja varför gör man skilland? Varför är det inte lika hemskt, lika viktigt att barn skall ha en dräglig skola? Att de skall slippa utsättas. ingen skall behöva rädd för att gå till skolan.

DEt är lika hemskt med en vuxen som mobbas på jobbet men som vuxen kan man byta jobb. Även om jag inte tycker att det är den som utsätts som skall flytta på sig utan de som utsätter...

men ett barn har inget val. Det är skolplikt, de måste vara där.

Krafttag måste tas så jag håller med av hela mitt hjärta. 

Etiketter: debatt artikel

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln