Två av varje, så underbart

Vilken hyllning till en familjehems mamma Vilken hyllning till en familjehems mamma

Fick en länk till en blogg av en tjej som varit placerad. Hon beskriver så fint hur det är att ha två av varje. Inget konstigt med det. Man har dem till olika saker bara. http://mjensen.blogg.se/2016/january/tva-av-varje.html
Som ni så många vet är jag famjehemsplacerad. Man kan säga att jag har dubbla familjer, min biologiska och mitt familjehem.
Förvirrande nog för min omgivning kallar jag min biologiska mamma och min familjehems mamma båda för mamma... Fick frågan om hur det är att ha två mammor.

Och mitt svar på den frågan är att det är inget konstigt för mig i dagsläget.
Det är givetvis skillnad på mamma och mamma. Olika känslor, olika anknytningar och olika trygghetsnivåer men båda två är mina mammor.
Hos min familjehems mamma vilar min trygghet. Dit vänder jag mig om det mesta som pågår i mitt liv. Det är henne jag haft otroligt svårt att bryta mig lös ifrån, anledningen tror jag sitter i rädslan att bli sviken. För jag är sviken som barn och det är något som aldrig går att komma ifrån.

Min biologiska mamma är min mamma, det är henne jag liknar till utseendet. Men vi delar inte samma mor och dotter relation som jag gör med min familjehems mamma. Litar på min biologiska mamma men har inte samma trygghet och anknytning till henne.
Men det gjorde ingen skillnad när det i tonåren kom till att bryta sig lös från sina föräldrar.
Även då blev det dubbelt upp så jobbigt, två mammor att bryta sig lös ifrån. En som inte var där för att ta emot min frustation och besvara alla frågor som kom om varför livet såg ut såhär. Hur hon kunde välja drogerna först och hur hon kunde lämna mig och mina syskon.. Jag som bara var en bebis.
Sen skulle jag bryta mig lös från min största trygghet, som jag behövde som mest under processen av att bryta mig lös från min biologiska mamma.
Hon fick ta all min frustration, gällande allt!

Har också berättat de till andra som frågat, oftast andra familjehem att ett barn som är sviket från början av livet kommer få det svårt i tonåren. För det är oftast då när den naturliga processen att bryta sig lös och stå på egna ben kommer och det är inte lätt. Plötsligt är man svenskkunskaper på alla som har syskon som ser liknar dem, har föräldrar som de liknar, som de delar blodsband med. Och så så så många varför dyker plötsligt upp.
Sen som grädden på moset så ska man bryta sig lös inte bara en gång utan två gånger!

Så till alla er familjehems föräldrar som känner er hatade av era placerade tonåringar- Be patient.
Vilket underbart inlägg, och vilken hyllning till en familjehemsmamma

Etiketter: blogg

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln