ett blogginlägg

För tre år sedan lämnades en stämningsansökan in. Professor Mårten Schultz skrev i DN (Stämningsansökan skildrar ett barns helvete) och beskrev den orättvisa som hade drabbat Sofia Rapp Johansson. Bättre stöd än så kan en stämningsansökan inte få.

De som tyckte att den ansökan utmanade en mycket bister erfarenhet; att rättsligt skydd inte utgår till så missgynnade grupper som de som har varit på barnhem. De hade fel. Jättefel.

Någon kan tycka att man bör ta med i beräkningen hur svensk rätt faktiskt tillämpas. Det här fallet från början av 90-talet är sedelärande: Maciej Zaremba – Jag måste härifrån snarast, hjälp mig…jag hatar att vara här. Varför dog Daniel Sigström?

Den ständige kolerikern Dennis Töllborg har också något att säga om tillämpningen av rätt.

”Det är här den skandinaviska realismen paradoxalt nog slutar i ett värde, all påstådd värdenihilism till trots, nämligen att ”makt är rätt”. Därmed slår den skandinaviska realismen, i sina effekter, alltid neråt, aldrig uppåt, befrämjande status quo och en konsensushegemoni, sökande förklaring för varje anomali i individuella avvikelser (d.v.s. ”ruttna äpplen”) och framgångsrikt avvisande varje alternativ förklaring med att det handlar om ”konspirationsteorier” (d.v.s ”anmälningar av rättshaverister”). Empiri blir i ett sådant system hotfullt, ja rentav en förolämpning, …”[1]

Man kan tycka vad man vill om Töllborg, men han här förklarar han många märkliga juridiska resonemang. Det här också anledning till att varken rasism, diskriminering eller antisemitism ”finns” i den svenska rättsordningen.

Jag är inte jurist och det finns säkert andra skribenter på samma tema, som jag inte känner till. Juridik har liten eller ingen betydelse för mig … eller någon av oss. Det är självfallet så, att en rättsordning där man kunnat neka människor utbildning och sjukvård – och där på samma gång sexuella, fysiska och psykiska övergrepp varit utbredda under långt tid – saknar relevans.

Det är ”pudelns kärna” i de frågor som har med staten och oss att göra. Nya regler, så som i Tvångsvårdsutredningen, är i en närmast absolut mening ovidkommande, eftersom de reglerna som bäst kommer att utgöra ett fikonlöv för ansvarig, men aldrig kommer att innebära en rätt för de som tvingas underkasta sig dem.

Och någonstans kan man tycka att de förtjusta tillropen, varje gång samhället (och andra) anträder vägen mot ett nytt misslyckande, till sist blir patetiska. Förändring kommer inte av inställsamt fjäsk.

Allt det är självfallet ointressant i Sofia Rapp Johanssons mål mot samhället. I just hennes fall kommer säkert den svenska rättsordningen att arbeta utifrån en ny princip som den aldrig har arbetat utifrån förr. Rapp Johansson har ju haft det tufft när hon var liten.

18 juni i år kom utslaget, där Rapp Johansson förlorar målet. I domen (här citerad från Rapp Johanssons hemsida) heter det:

”Sofia Rapp Johansson förpliktas att ersätta staten för dess rättegångskostnader med sjuttiofemtusen (75 000) kr, jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635)”

Redan 16 juni, två dagar före domen (sic!) skriver Rapp Johansson på sin hemsida:

”Min advokat låter hälsa:

Sofia blev under sin uppväxt utsatt för fruktansvärda övergrepp, också under den perioden när hon var i Statens vård. För att kräva sin rätt och se till att detta inte händer igen har Sofia stämt Staten för bristerna i vården och tillsynen av henne under uppväxten. Se deras berättelse och stöd deras sak.

Tingsrätten kommer att meddela en dom och i kostnaderna är höga i målet. Det tar mycket tid att utreda vad som gick fel under 18 år av hennes uppväxt, men utredningen är en förutsättning för att Sofia ska få en chans att få en rättvis prövning av domstolen. Sofia och hennes systers kostnader är uppe i 1 250 000 kr. Du kan hjälpa dom genom att sätta in ett bidrag på bankkonto 83279-944 418 310-8 i Swedbank.

Så snälla, hjälp oss.”

Man kan nästan tro att Sofia Rapp Johanssons advokat, en Jens-Victor Palm på advokatfirman Legio, läser hennes hemsida. I en tidigare upplaga av inlägget fanns upplysningen att kontonumret (om det fortfarande är samma kontonummer) gick till just advokaten Palm. Hur Rapp Johansson håller reda på de pengar som går till olika konton på hennes hemsida framgår inte. Kanske har hon lika goda hjälpare som bispringer henne i det hänseendet också.

Du tycker kanske att det är lite trist att Sofia Rapp Johansson har förlorat det här målet och råkat i skuld. Med en dröjsmålsränta på 9,5 % så blir det 118750 kr om året.

Det finns ändå en tröst. Det finns ändå en källa till sann glädje.

Du kan skicka dina pengar till hennes advokat!

PS. Tack till Inger Olsson för att hon uppmärksammande mig på det här.
Postat 2015-07-10 Författare PH Bartholdsson

http://www.bartholdsson.com/ta-chansen-betala-har-2/

 

Etiketter: blogg

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln