Är barn så olika?

Kimia och Taymaz. Arkivfoto: Caroline Karlsson / Sveriges Radio    Sex och ett halvt år efter bortförandet till Iran fälls nu Taymaz pappa för grov egenmäktighet med barn. Kimia och Taymaz. Arkivfoto: Caroline Karlsson / Sveriges Radio Sex och ett halvt år efter bortförandet till Iran fälls nu Taymaz pappa för grov egenmäktighet med barn.

Det är konstigt att man tvingar/kräver/utsätter barn för så mycket man aldrig skulle drömma om att göra med en vuxen. Ändå är barn mer utsatta och dessutom beroenden utav oss.

Här är ett exempel.

http://www.dagensjuridik.se/2015/03/domstolar-ska-inte-kunna-tvinga-barn

Vem skulle tvinga en vuxen att bo hos en misstänkt våldtäktsman? Ingen. Men för barn gäller andra villkor. Sverige har visserligen bra skyddslagar när det gäller barn men tillämpningen är skrämmande dålig.

Rättsprocessen fungerar bara om rätt personer, på rätt plats handlar i rätt ordning. FN har kritiserat Sverige för att inte följa Barnkonventionen - men vem granskar våra domstolar?

Ur barns perspektiv blir det bara värre och värre och jag tror knappt mina ögon när jag läser en dom daterad januari 2015. Där berättar en pappa hur han "fått avlägsna mamman med våld från hemmet" och att han måste lösa en incident "som slutade med våld" och "när hon inte slutade bråka förde han in henne i ett annat rum, tryckte upp henne mot väggen ….och slängde ner

Sedan gör man skillnad på barn.

Ett uppmärksammat fall är en pojke som kidnappades av sin pappa och fördes utomlands. Efter 4 år fick mamman hem honom.

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6249855

Det var en mycket annorlunda barn hon fick hem. De har förlorat 4 år. Han hade glömt svenskan, hade inte fått se ens bilder av mamman.

De har fått jobbat hårt med sin relation.

Nu dömdes pappan till 6 1/2 års fängelse samt drygt 110 000 kronor i skadestånd

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=97&artikel=6266643

Mamman talar om att ärret pojken fått och kommer att bära med det resten av livet. Mamman är kritisk till att det tog 4 år innan han dömdes.

Men då socialtjänsten tar barn ifrån dem de ser som sina föräldrar är ingen ansvarig. Ingen sätter ner foten och ingen får skadestånd. Inte ens fastän det utdelas grov kritik eller som i vårt fall de ansvariga åtals och döms.

Varför är det så?

Är barn så olika? Har de inte samma känslor? skadas de inte på samma sätt eller lika mycket?

Jo självklart. Det enda som skilljer sig åt är vuxnas syn på dem. 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln