En kommer och en går

Det är ju så som familjehem att livet svänger fort ibland. Ibland är det mer och ibland mindre. Det är känslosamt och jobbigt men samtidigt ger det så mycket tillbaka.

Att se en som kommit så långt att det är dags för eget boende och se lyckan i det, att lyckas och sedan in flytt av en ny person att tycka om och älska. Vissa landar i hjärtat direkt medan andra tar lite längre tid för andra. Det är känslostormar och just nu lever vi mitt i flera av dem samtidigt.

Det är så häftigt. Det är det som gör att man fortsätter...

Men det innebar att jag inte har inte hunnit med bloggandet men då får det på grund av livet... stå på vänt.

Det är så roligt med solskens historier.

Här är en: https://blog.unicef.se/2015/10/14/jag-tankte-att-det-var-inte-menat-att-jag-skulle-fa-hjalp/

– Jag var rädd och hade ingen att prata med. Jag satt ensam och grät i en timme, men det fanns ingen personal ledig. Jag hann bli så mycket sämre, kanske hade det inte behövt gå så långt. Jag är inte den som ber om hjälp. När de slarvar bort tre remisser så tänkte jag att det var inte menat att jag skulle få hjälp, säger Ewelina.

Efter att Ewelina lagts in blir hennes skolsituation allt mer komplicerad. Hon får inte den hjälp hon skulle ha behövt och missar allt mer av utbildningen. En period blir hon avstängd från skolan:

– Jag fick som ett straff för att jag mådde dåligt, att jag inte fick komma tillbaka till skolan. Det kändes som att de trodde att jag var en mördare eller något, som att de var rädda för mig, berättar hon.

Det är ett poddavsnitt med en intervju med henne. Så följ länken.

– Barn far illa och det kostar pengar för samhället när insatser sätts in senare i stället för tidigt. Myndigheterna agerar på olika håll. För att det ska fungera krävs en mycket bättre samordning där man pratar med varandra och har barnet i centrum, säger Christina Heilborn, programchef för UNICEF Sverige, som kommenterar Ewelinas berättelse

Ewelina har nu börjat på gymnasiet, och hon känner hopp för framtiden. Men besvikelsen över bemötandet i högstadiet finns kvar:

– Jag tror att det kommer gå bra. Jag har lätt för mig i skolan och lär mig lätt. Men det är mer måendet som förstör. Det är så tråkigt att det har blivit som det blivit. Det hade kunnat gå bättre om skolan hade samarbetat. Jag kan ju inte vara den första som mår dåligt, men ingen i skolan frågade vad jag behövde.

Inga fler barn ska behöva hamna på bänken och bli åskådare i sina egna liv. Lyssna på barnen och skriv under vårt krav till regeringen om att barn måste få rätt att klaga när deras rättigheter kränks.

Etiketter: dokumentär poddradio

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln