En solskenshistoria

Kontrasterna mot tiden i fängelset kan knappast bli större Kontrasterna mot tiden i fängelset kan knappast bli större

Blir så ledsen och bedrövad över alla berättelse då barn far illa under deras försök att ta sig hit. Idag var det ytterligare en liten flicka denhär gången som drunknat.

Men det finns bra berättelser, ljusa och jag väljer att lyfte en sådan.

http://www.expressen.se/geo/kassem-hamade/de-fangslade-barnen-fick-livet-tillbaka-1/

Trebarnsmamman Hadeel Saleh packade ner allt som gick i de slitna resväskorna och berättade för sina barn att det snart var dags.

Barnen förstod inte riktigt vad det innebar. De hade överlevt flera år av krig i staden Homs i Syrien. Större delen av staden ligger i ruiner, liksom allt hopp.

Hadeel gjorde som tolv miljoner och lämnade sitt hem för ett liv på flykt.

– Vid varje vägspärr trodde jag att det var slut med mig och mina barn. Skulle vi inte bli kidnappade hade de dödat oss. Det var en mardrömsresa, men vi lyckades muta oss genom vägspärr efter vägspärr, säger Hadeel.

Hon hade fått tips om hur man kunde ta sig med båt från Turkiet till Italien, och sen vidare till Sverige. Hon visste att folk dog på Medelhavet, men litade på människosmugglaren som garanterade en säker resa.

Smugglaren, som heter Abou Omar Harmoush och bor i Mersin i Turkiet, tog 6 000 dollar per person och resa.

– Efter tio dagar i Mersin gick jag, mina barn och ett 70-tal andra flyktingar ombord på två små fiskebåtar. Han lovade oss att byta båt på vägen, berättar Hadeel.

– Vi kände oss trygga och säkra på att vi skulle komma fram till Italien utan problem. De som hjälper Abou Omar åkte ju med oss, och de hade också familjer. Det var gott tecken, säger Hadeel.

Det visade sig vara en fälla.

De lämnade Mersin 24 oktober. Åtta dagar senare tvingades alla plötsligt byta från den stora båten till en mindre fiskebåt.

Båten styrde in mot en liten ö utanför kusten där barnen först kastades av för att få de vuxna att följa efter.

Flyktingarna simmade och vadade till stranden, samtidigt som den stora båten åkte i väg mot Europa.

– Vi kastades ner i vattnet, säger Hadeel.

Men Alans öde skulle inte bli deras.

De placerades i det egyptiska fängelset Karmouz efter att ha plockats upp av den egyptiska kustbevakningen.

I Karmouz fängslas de som överlevde Medelhavet, de som inte fiskades upp av räddningsbåtar, de som inte blev kvar på havsbottnen eller kvävdes till döds i låsta containrar.

De väcks tidigt på morgonen när fängelsevakten kommer in och hämtar tre fångar för att hjälpa till med maten. Sen måste varje grupp laga om maten för att få den ätbar.

Barnen får en halv timme i korridoren för att leka.

Jag pratar med henne på telefon från Alexandria, dit jag kommit för att träffe henne och barnen i fängelset.

I stället nåddes jag av glädjebeskedet att Sverige, Tyskland och Frankrike bestämt för att ta emot runt 70 fängslade flyktingar.

Bland dem fanns Hadeel och barnen. De skickades till Borlänge.

Den 10 augusti i år landade Hadeel och barnen i Sverige, Borlänge i Dalarna blev deras nya hemstad. Ett beigerosa radhus med rött staket deras nya hem.

Expressens fotograf Lisa Mattisson besökte familjen inför det här reportaget.

– Jag välkomnades med leenden och barnen visade direkt vägen till övervåningen där jag kände igen signaturmelodin från barnprogrammet ”Dinosaurietåget”, säger Lisa.

TV:n och soffan är gåvor från grannar.

– Haleed bjöd på turkiskt kaffe och hembakta kakor och berättade att familjen redan lärt sig många svenska ord, främst via Barnkanalen.

Kontrasten mot tiden i fängelset kan knappast bli större.

– Nu har barnen var sin säng. I fängelset fick de lägga sig på kartonger. De brukade säga ”vi sover på taggtråd”. Det var en mardröm som jag hoppas är över, säger Hadeel.

De har återvänt till livet, och i barnens ögon syns hopp och glädje.

– Nu väntar vi på att de ska få börja på dagis här i Borlänge.

Etiketter: artiklel

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln