Det jag var rädd för 

Jag har redan lyft min rädsla inför strömmen av flyktingbarn.

Jag hör erfarna familjehem som möter nya problem. Barn som inte förstår varför man skall ha hjälm då man åkt gummibåt över medelhavet eller varför man skall vara rädd om saker då man inte äger en pinal. Varför man skall diska eller städa då man inte haft en fast bostad på kanske ett år.

Barn med en annan bakgrund som inte är vana vid vår kvinno syn som inte är vana att vi kvinnor ofta är de som "bestämmer" i alla fall i det dagliga hemma.

Sedan kommer nästa problem. Man placerar barn innan man hunnit skriva kontrakt eller alla familjer som nu öppnar sina hem för ensamkommande flyktingbarn. När det blir så många på en gång att de inte hinner utbilda. När man inte vet vad man tar emot eftersom man tar emot barn som gått igenom saker som inga barn skall behöva göra. Med en annan kultur, religion och bakgrund.

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/skane/slangdes-ut-for-att-familjen-ville-ha-mer-betalt

Mottagandet av ensamkommande flyktingbarn har blivit business. Privatpersoner drar nu nytta av den stora bristen på familjehem, och försöker tjäna pengar på den. Ekonomisk vinst går före viljan att hjälpa de unga.

16-åriga Yosef Mohseni kom från Afghanistan till ett familjehem i Sösdala utanför Hässleholm. Vi träffar honom hemma i köket där mamma Anette Wallsten hjälper till med läxan.

– Det ger så väldigt mycket, att kunna hjälpa dem ut i samhället och se dem växa upp och kan ta hand om sig själva, säger hon.

Just så är det tänkt att det ska fungera med familjehem, och så är det i de allra flesta fall. Familjen tar hand om den unga som sitt eget barn med läxläsning, måltider och annat stöd. Mot arvode och ersättning för endel omkostnader.

Men det funkar inte alltid så bra. Yousefs gode man är ansvarig för sju ensamkommande barn till. En kille hamnade i en familj där inte omsorgen kom först, utan pengar.

– Han sparkades ut ur hemmet eftersom man tyckte att det var dåligt betalt. De sa till honom att du får välja mellan frukost, lunch och middag för vi har bara fått 65 kronor per dag till mat för dig. Men det var inte relevant alls, det är klart att man får mycket mer pengar än så, berättar gode mannen Bo Sigeback.

Madeleine Moberg betonar att den övervägande majoriteten inte i första hand frågar om pengar, utan att de allra flesta är intresserade av att bli familjehem för att hjälpa. Hon menar att de andra smutsar ner för alla som verkligen vill ta hand om barnen av rätt orsak.

– Då är det en handel med barn snarare än för barnets bästa.

Killen i Hässleholm gick det till sist bra för, han omplacerades från sitt gamla familjehem.

– Det var uppenbart att vi som placerade honom blev förda bakom ljuset. Det tycker jag är förjäkligt. Då måste jag som god man reagera, säger Bo Sigeback.

Inslaget är längre.