Upp och ner vända världen

Det är inte länge sedan jag bloggade om att barn kan ha egna asylskäl.





Här är ett.
http://www.expressen.se/nyheter/har-bott-i-sverige-i-12-ar--nu-utvisas-han/

Leon är född i Tyskland och kom till Sverige när han var tio månader gammal.
Nu är han 12 år gammal och ska utvisas till Serbien – ett land han aldrig varit .

– Familjen är i upplösningstillstånd, de gråter hela tiden, säger Andreas Hannah, ombud för familjen i processen mot Migrationsverket.

Han har gått i svensk skola, talar flytande svenska, har svenska vänner, har hela sin släkt i Sverige och är mycket engagerad i svenskt föreningsliv. Han spelar ishockey, mycket och gärna, i IFK Arboga Hockey.

– Han är väldigt omtyckt av vänner och lärare och har sin naturliga hemvist här i Sverige, säger Andreas Hannah, advokat och ombud för familjen i processen mot Migrationsverket.
Dessutom är Leon och hans föräldrar romer, vilka är en utsatt grupp i Serbien.

– De kommer med mycket stor sannolikhet att diskrimineras, vilket Migrationsverket borde ha beaktat, säger Andreas Hannah.

Hela familjen är serbiska medborgare, men föräldrarna har inte varit i landet sedan 1992 då de flydde från forna Jugoslavien till Tyskland. Där föddes Leon och han bodde kvar fram tills dess att familjen fortsatte flykten till Sverige.

Andreas Hannah beskriver en familj i chock:
– Familjen är i upplösningstillstånd, de gråter hela tiden, säger han.
Mamma Djeva är redan tagen i förvar av polisen – på tisdag ska hon föras till Serbien.

Pappa Memet, som lider av cancer, är hemma och tar hand om Leon. Han hoppas in i det sista att Migrationsverket ska stoppa utvisningen av deras familj.
Nej visst det är inga skäl i sig men att låta människor bo så länge och sedan skicka ut dem är inhumant. Och skall man sätta barnperspektivet i centrum som man skall enligt svensk lag så anser jag inte att man kan utvisa dem. Då är det väl bättre att strypa antalet som kommer och ta hand om de som redan är här.

De allra flesta barn som kommer ensamma är väldigt ambitiösa. De vill mycket och med rätt stöd så.

http://www.gd.se/gastrikland/gavle/mohammad-kom-som-ensamt-flyktingbarn-till-gavle-jag-lyckades-alla-gor-inte-det

– Man kan göra allt man vill, nästan i alla fall, bara man har viljan. Jag vill säga välkommen hit till dem som kommer hit ensamma nu. Har de lyckats med den resan kan de lyckas med mycket. Jag är tacksam i dag för att jag inte visste hur den skulle vara. För den var en mardröm.

Det säger Mohammad Amin Mohammadi, som kom till Sverige som ensamt flyktingbarn för snart fyra år sedan.

I juni 2012 flyttade han som 15-åring in i familjehemmet i Sätra Gävle. Han hade då varit på flykt i sex månader, tagit sig förbi beväpnade gränskontroller, gömt sig i mörka, stekheta lastbilar, levt på gatan i Aten och trängts i en fallfärdig båt på Medelhavet utan mat och vatten i dagar. För att senare bli spottad på i Sverige. Två år efter ankomsten gick han ut nian på Stora Sätraskolan och fick pris för bästa prestation. Från ingenting hörde han till dem han jobbat ihop flest betygspoäng.