Rika på vår insats

Som sagt, vårdjättar gör sig rika på familjehem, på vårt jobb

http://www.aftonbladet.se/nyheter/paflykt/article21578474.ab

Privata vårdjättar blir rika på den rådande flyktingsituationen.

Wallenbergägda Aleris fakturerar kommunen 84 000 kronor i månaden för familjeboende för ett ensamkommande flyktingbarn. Halva summan går till företaget – inte familjen, skriver SvD Näringsliv.

Flyktingkatastrofen är ett faktum. Det är också bristen på boenden och sovplatser för flyktingarna som kommer. Bristen är så stor att kommunerna desperat tvingas placera barnen på boenden som kostar långt över deras budget.

Priset är svindlande.

Aleris verksamhet för familjehem, Nåjden, kan fakturera kommunen 84 000 kronor i månaden för att en familj ska ta hand om ett ensamkommande barn. Och hälften av summan går direkt till bolaget, skriver SvD.

– Det är 2 800 kronor om dagen och det är precis vad som står i vårt ramavtal som kommunerna upphandlar regelbundet. I förhållande till den tjänsten som vi erbjuder får både vi och kommunerna tycka att det är en rimligt summa, säger Anne-Marie Svensson, divisionchef för Aleris omsorg till Aftonbladet.

”I akut behov”

Andra, mindre kända, familjehem fakturerar hälften så mycket som Aleris: mellan 37 500 och 40 000 kronor i månaden.

– Vi har inga vanliga familjehem, utan vi har familjehem för barn med stora sociala problem, därför blir ju också prissättningen olika beroende på vad kommunen eller hemmet behöver för just det barnet, upphandlingen gäller alla kommunens barn, inte med fokus på ensamkommande, säger Anne-Marie Svensson.

Den stora prislappen kan vårdjätten ha eftersom kommunerna inte har något val.

– Oftast är det så att vi är i akut behov av plats och då får vi ta den plats vi kan få, oavsett pris och matchning av barnet, säger Inger Dorrian vid Täby kommuns familjeenhet till SvD.

Enligt professor Christina Ramberg finns det inte mycket kommunen kan göra. På grund av lagen om offentlig upphandling kan kommunerna endast säga ”ja tack” eller ”nej tack”, utan möjlighet att diskutera priset.

– De kan inte ifrågasätta varför det blir så dyrt. Det enda kommunen kan göra är att säga ”nej tack”, vilket ofta inte är ett praktiskt alternativ när det är nödvändigt att snabbt få tillgång till tjänsten, säger Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet, till SvD.