Barnens hjältar 

Åldern har inget med mod att göra, heller inte om man blir en hjälte.

Att inte ha något stoppar heller inte en del vilket är helt fantastiskt.

Malala Yousafzai ifrån Pakistan är ju ett sådant exempel född 12 juli 1997 i Mingora i Swatdistriktet i Khyber Pakhtunkhwa-provinsen,

Malala Yousafzai är känd för sin aktivism för flickors rättigheter till utbildning i Swatdalen, där talibanerna tidvis har förbjudit flickor att gå i skolan. Den 9 oktober 2012 sköts hon i huvudet och i nacken i ett mordförsök utfört av talibantrogna, efter att hon vägrat hörsamma gruppens förbud mot skolgång för flickor. Under dagarna efter attacken var hennes tillstånd kritiskt.

Hon var 15 år då,

Under 2013 fick hennes aktivism internationellt erkännande. Hon har tilldelats flera internationella utmärkelser och fick Nobels fredspris 2014 tillsammans med Kailash Satyarthi.

eller Iqbal Masih från Indien.Iqbal blev tidigt skuldslav hos en mattfabriksägare, som sålde honom vidare. Iqbal var troligen 5–6 år när han började arbeta i mattfabriken. Han arbetade från tidig morgon till kväll och behandlades ofta illa. Fem år senare befriades han ur skuldslaveriet. Han gav andra barn mod att också lämna sina ägare.Iqbal hotades av mattfabrikanterna och mördades 16 april 1995. För sin kamp mot barnarbete och skuldslaveri fick han år 2000 postumt (efter sin död) det första World’s Children’s Prize, som även har ett andra namn till Iqbals minne: Iqbal Masih Award.

Han blev 13 år.

Just nu utser barnen sin egen hjälte. http://www.expressen.se/geo/aziza-14-har-hjalpt-25-000-barn-att-fa-ga-i-skolan/ Tre är nominerade och presenteras av

Ärkebiskop Desmond Tutu:

AZIZA RAHIMZADA, 14, Afghanistan

"Inspirerar flyktingbarn, särskilt flickor, att uttrycka sina åsikter. Hon står upp för barn som lever under fasansfulla förhållanden i afghanska flyktingläger och har uppmuntrat hundratals barn att tala om sina problem och kräva sina rättigheter... Hon organiserar aktiviteter för barn så att de kan diskutera och dokumentera sina problem, hon ökar medvetenheten och påverkar parlamentsledamöter och opinionsbildare."

JEANESHA BOU, 17, Puerto Rico

"Kämpar mot människohandel, trafficking. Hennes mål är att utplåna modernt slaveri, ett brott mot mänskligheten för vilket många människor utsatta för trafficking faller offer. Hennes budskap och kampanjer har gjort Jeanesha till ett exempel för dem som viger sitt liv åt att bekämpa människohandel med barn och ungdomar."

ABRAHAM KEITA, 17, Liberia

"Kämpar för rättvisa åt barn som är utsatta för våld. Han blev medlem av Liberias barnparlament när var bara nio år och har sedan dess varit aktiv när barns rättigheter kränks. Han har organiserat flera fredliga marscher och skrivit petitioner till Liberias regering för att kräva respekt för barns rättigheter."

En närmare beskrivning av Aziza som trots att hon är flykting och bara 14 har sett till att 25000 barn har fått gå i skolan. http://www.expressen.se/geo/aziza-14-har-hjalpt-25-000-barn-att-fa-ga-i-skolan/

Aziza Rahimzada är bara 14 år, men har redan i flera år organiserat barn i Afghanistans flyktingläger. Hon ledde dem i uppvaktningar hos lokala politiker och i parlamentet, hon tryckte på och övertalade. Till slut gick myndigheterna med på att registrera de 25 000 barnen i huvudstaden Kabuls 59 flyktingläger så att de fick gå i skolan.

Hennes envisa och målmedvetna kamp för barnens rättigheter uppmärksammas nu runtom i världen. Aziza och två andra barn är nominerade till Barnens fredspris som delas ut av en människorättsorganisation med säte i Nederländerna.

– Jag arbetar bara för barn. Jag ska fortsätta att jobba för dem eftersom barns rättigheter kränks på alla nivåer i Afghanistan, säger Aziza till det amerikanska tv-bolaget NBC.

– Vi startade ett råd för barnen i lägret där de kan tala om sina problem. Det finns också ett äldsteråd i lägret, så jag för vidare barnens problem till det rådet. Därifrån tar jag frågorna till relevanta myndigheter och jag föreslår också lösningar, säger hon.

Med hjälp av barnråden i sitt eget och andra flyktingläger fokuserar Aziza på de problem som främst drabbar barnen. Deras familjer är inrikes flyktingar undan krig och nöd i Afghanistan där blodiga strider rasat i decennier.

Förutom den allmänna fattigdomen led speciellt barnen av att det inte fanns rinnande vatten eftersom föräldrarna skickade i väg dem för att hämta vatten. Barnen fick gå långa sträckor med de tunga hinkarna – tills Aziza lyckades övertala myndigheterna att dra en vattenledning till hennes läger, där det finns mer än 500 barn.

Men det är kampen för barnens rätt att gå i skolan som gjort henne berömd.

– Hon var mycket speciell från början. Hon tänkte mer än de andra, talade för dem, ställde frågor. Gradvis blev hon en representant för de andra barnen, säger David Mason, ledare för MMCC, till AFP.

Det var i samarbete med MMCC och lokala politiker som Aziza lyckades ge flyktingbarnen rätt att gå i skolan.

– Det var en framgång av astronomiska mått. Jag såg barnen i skoluniform och kände inte igen dem. Det var en sådan lättnad att se dem, det var en sådan radikal förändring, säger David Mason.

– De här barnen är en produkt av krig. De har lidit mycket under alla år av krig. Jag ger barnen råd och förklarar värdet av utbildning för dem, säger Aziza till nyhetsbyrån AFP.

– Deras familjer är också outbildade så ibland måste vi förklara också för dem, säger hon.

Aziza och hennes familj bor i en av Kabuls fattigaste delar. De flydde dit 2001 från provinsen Parwan där en av hennes bröder dödades i kriget. Fyra barn bor fortfarande hemma och hennes mamma försörjer familjen genom att arbeta som kokerska i en skola.

Mer än 900 000 afghaner räknas som flyktingar i sitt eget land. Mindre än 60 procent av barnen i Afghanistan går i grundskola och mindre än 35 procent i gymnasium, enligt FN. För flickor är siffrorna ännu lägre.

– Det som motiverar mig mest är den fattigdom och brist på utbildning som jag upplever i min egen familj, säger Aziza till NBC.

Visst borde vi också kunna mer än vi tror om vi bara vill. Det behöver inte ens vara svårt. Som att stå upp för någon som är mobbad, utfryst eller utsatt på annat sätt. Eller att ta in ett barn som flytt eller finnas där för ett barn som inte kan bo kvar hemma. Att lägga något i koppen hos tiggaren vid affären eller hälsa på en gammal som sitter ensam. Tänker ibland på budet att ge tionde. Det är inte många som gör men de som gör tänker oftast bara på att det rör ekonomin. 10 % av inkomsten men tänk om vi skulle ge 10 % av vår tid till andra, Börja med våra barn....