Är det riktig kärlek?

Hallå Borås tingsrätt, vad är en familj?

Vad är det värt att myndigheterna felaktigt flyttar två småbarn från de enda föräldrar de känner till?

Och - kan familjehem älska sina barn på riktigt? Undrar Kerstin Weigl, som härom veckan fick störa journalistpriset, i en krönika om stämningen

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article21872153.ab

De två barnen hade placerats när de var ett år respektive några månader. Utan förvarning omhändertogs de 2009 under umgänge med sin biologiska mamma. Beslutet fick hård kritik av Socialstyrelsen.

Tjänstefel var det, ansåg Borås tingsrätt som förra året dömde en politiker och två tjänstemän. Men upprättelsen saknar värde - inga brottsoffer fanns, enligt domen. Inte barnen och inte Eva och Anders, De var ju "bara" familjehem.

Och det är vad stämningsansökan siktar in sig på. De hävdar att efter fyra år fanns en familjerelation, starka känslomässiga band. Därför har Evas och Anders rätt till respekt för familjeliv kränkts.

De anför flera andra domar från Europadomstolen Något jämförbart fall är inte prövat i Sverige tidigare.

Man kan tänka att Mark-fallet är unikt, men det tror jag inte, att döma utav alla brev om vårdnadsärenden som når mig.

Man kan sucka över att just den här historien ändå inte kan få ett lyckligt slut. Sex år har gått. Barnen har ett annat hem. De fick aldrig tillbaka barnen de kallar "sina". Umgänget är avstängt och myndigheterna har förgäves försökt utfärda kontaktförbud för Eva och Anders.

Men jag tänker att det finns alla skäl att processen blir rejält uppmärksammad, särskilt en höst som denna då socialtjänsten i de flesta kommuner jagar familjehem åt ensamkommande flyktingbarn.

Hur ska vi se på dessa familjer? Och: Vad är en familj? Se där en av de eviga stora livsfrågorna.

Ja, vad är en familj? Vem är förälder? Är blod tjockare än vatten? Kan man älska barn man inte fött? Glömmer barn borde dem de ser som sina föräldrar om det är dem de har sin anknytning till?

Viktiga frågor