Livet ser verkligen olika ut

Då var det julafton och jag önskar alla en riktigt god jul. Men så är det inte för alla det är jag mycket väl medveten om. Det finns barn i familjer som inte har råd att fira, barn i hem där det missbrukas, där det är sjukdom så man inte orkar.

Orsakerna är många. Tyvärr hjälper det dem föga att vi skänker dem en tanke. Det som hjälper är handling inte bara ord och tanke.

Sedan finns det barn som mår dåligt för att de flytt, inte vet så mycket om framtiden.

Tänker ägna mig lite åt de ensamkommandes barnens situation.

Fick en länk på twitter Den handlade om att det införs nya ID krav d 4 januari

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/barn-drabbas-hart-av-id-kraven

Då hela två tredjedelar av de ensamkommande flyktingbarnen som sökt asyl i Sverige hittills i år uppgett att de kommer från Afghanistan kommer barnen att drabbas hårt av de nya id-kraven, rapporterar Ekot.

Det drabbar de ensamkommande barnen. Det som stör mig mest är kommentarerna under (twitterinlgget) vaddå det är ju inga barn, vuxna som påstår m.m.

Jag undarr hur många de som skriver har träffat, engagerat sig i...

Alla vet att man utvecklas olika. sonen har skolkompisar som funnits där hela livet men som utvecklades långt tidigare vad gäller målbrott, skägg och annat. Vi har en ensamkommande som är smal och spinkig även om han är lång men vad säger det om ålder. Det är han som gråter på nätterna. Han är den som är mest rädd för mörker, sprutor, okända grejer. Harigast i alla lägen.

De som kommer skall ha en god man som gör det en vårdnadshavare normalt gör men bristen på dem är akut. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2778&artikel=6321719

I år har det kommit fler ensamkommande flyktingbarn än någonsin till Sverige. Alla har de rätt till en god man som bland andra viktiga uppgifter ska sköta barnens ekonomi. Det innebär bland annat att ansöka om bidrag från Migrationsverket och se till att barnet har det som behövs - vinterjacka, skor och mediciner. Men på flera håll i landet får barnen vänta i flera månader på en god man och med det den hjälp de har rätt till. Barnombudsmannen Fredrik Malmberg och Hillevi Larsson (S) besöker studion.

Sedan har du barn som kommit till en familj men som tvingar flytta därför att det är billigare med ett boende.

http://www.expressen.se/kvallsposten/familjen-tvingas-isar--precis-innan-julen/

Familjen Ohlsson-El-Qorchi tog emot två pojkar från Afghanistan.

De gick på en skola i närheten och livet började falla på plats.

Den utökade familjen såg fram emot att fira jul tillsammans, men då kom beskedet – de ensamkommande flyktingbarnen får inte bo kvar.

– Det känns fruktansvärt, säger Susanne Ohlsson som tagit hand om pojkarna.

Flyktingbarnen fick inte bo kvar i Helsingborg. De behövde flytta till en annan kommun för att bo på en nybyggd förläggning för ensamkommande.

– De har klätt om granen 4-5 gånger, packat in och lagt fram julklappar och bakat lussebullar. Vi har förberett för att fira jul under två veckor men nu får de inte vara här på julafton, säger Susanne Ohlsson.

Barn skall inte på förläggning. Även om det finns de som försöker göra livet där lite drägligare. Det är väl en sak om barnen är i övre tonåren och ändå snart skall ut i eget boenden. Men det är många av dem som också behöver en riktig familj. Vem skall annars visa hur det går till i en familj? Vem skall pyssla om dem, stötta dem? Personal vill ju hem till sin egen familj. Men det finns de som försöker göra skillnad, både personal och andra. 
http://www.expressen.se/kvallsposten/har-far-flyktingbarnen-en-riktig-overraskning/

Via Facebook efterlyste SSU Malmö julklappar att dela ut till flyktingbarn.

Gensvaret var enormt och på kort tid hade de samlat in över 400 klappar. Men när medlemmarna började ringa runt till olika boendena stötte de på patrull. Flera av dem hänvisade till sekretess.

– Vi har full förståelse och repsekt för att det finns mycket sekretess, men vi har samtidigt känt att det inte ska drabba barnen på något sätt, säger Qasim Cheema

Men på ett par ställen fick de napp.

Under onsdagsmorgonen satte sig därför Ali Reza Yakhdani, Harris Cheema, Rizwan Elahi, Malik Chaudhry och Qasim Cheema i bil i Malmö för resa mot Nybro – drygt 30 mil bort – för att sprida lite julglädje.

– Vi får fortfarande sms och samtal från folk som frågar och vi kan komma och hämta mer. Jag har två säckar, jag har tre säckar, säger Malik Chaudhry när de klivit ur bilen i Nybro.

Väl på plats agerade de fem Malmöiterna julklappsutdelare.

– Det var en obeskrivlig känsla att få träffa de här barnen.

Suat Sinani, som är verksamhetschef på Attendo ABT Häggen i Nybro, blev kontaktad i måndags. För honom var det en självklarhet att låta SSU:arna komma till boendet.

– Jag tycker det är fantastiskt. Vi är så nöjda och glada över att de har tagit sig tid att komma hit och dela ut presenter till alla hundra barn som bor här, säger han och berättar att barnen på boendet verkligen var i extas efter besöket.

På hemvägen passade gänget även på att stanna till vid ett boende i Simrishamn. Även under julafton kommer utdelningsturnén fortsätta – bland annat på Jägersro i Malmö.

– Detta är vår julklapp – att vi får dela med oss av kärlek. För oss blir detta en fantastisk och oförglömlig jul. Alla dessa leende barn, det är ovärderligt, säger de.

Samtidigt är de noga med att påpeka att deras egen insats inte är den stora i sammanhanget.

– Vi har bara administrerat. Det är alla som har donerat och skänkt som har gjort den stora gärningen.

Så underbart.

Vi hämtade en liten 15 åring nu från ett boende för två dagar sedan. Han önskade så hett en familj. Alla i bodenet var mellan 14-16. De var inte så stora.


Vår bio son är 13 och jag tänker ibland på hur det varit om han tvingats fly, ta sig via halva världen för att söka tillstånd att få stanna. Orolig för hur det skulle bli, vem som skulle ta hand om honom, hur livet skulle bli då. Sedan vågar jag inte tänka vidare utan slår bort det för det blir för jobbigt bara tanken. Här är det inte bara tanke utan de har gjort.

När det gäller vår minsting så lägg sedan till att han är föräldralös, och analfabet. Han kan inte ens skriva och läsa sitt eget språk.

Handlar om att livet är olika trots att det skiljer så lite i ålder.

Nu går han bara går om kring och myser, helt underbar. Nu har han fått vara med och åkt skridskor för första gången, klätt gran, vi lagar mat ihop, plockar undan och småtjafsar som vilken familj som helst. men allt är nytt. Bara som en sådan sak att vi åt på restaurang då vi julhandlade. Förstod att det var första gången här i Sverige men sedan kröp det fram att det var första gången någonsin. Handlar om att livet blivit annorlunda. 

Med det ett slutord, om livet har varit, är annorlunda så kan det ju även bli det framåt och det kan vi påverka. Hur kommer din fortsättning se ut? Vad tänker du göra för att det skall förändras? 
God jul på er alla