Rätt syndabock 

Äntligen en med rätt perspektiv.
Det är inte barnens skull utan rätt förklarligt att de är frustrerade och ledsna. Det rättfärdigar inte det de gjort men hade man haft mer personal så kanske det inte hänt.
Men skäll på rätt person eller myndighet eller ansvarig. Det är inte barnens fel och ingen skall anklaga en hel grupp. Se till att det handlar om rätt sak.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article22159801.ab
Ensamarbete på HVB-boenden är en risk för arbetsmiljön, personalsäkerheten och helt orimligt utifrån ett barnperspektiv. Låt inteden tragiska händelsen i Mölndal bli en grogrund för ytterligare obefogad smutskastning av ensamkommande, utan se till att debatten handlar om det som faktiskt är oroväckande:Ensamarbete.

Under min studietid arbetade jag för ett stort företag med flertalet HVB-hem i Stockholms-regionen. Ensamarbete kvälls- och nattetid var vanligt förekommande på flertalet av dessa boenden, och den säkerhet som fanns om något skulle hända var en telefonjour till en arbetsledare.
Arbetsledaren skulle dock inte i första hand komma till boendet, utan främst via telefon vägleda mig i hur jag skulle hantera en situation.
Om vikarier behövdes var det mitt ansvar att ringa runt och försöka hitta någon – samtidigt som incidenten pågick.

Konflikter mellan ungdomarna var vardagsmat (som överallt annars i samhället) och att lugna två arga och upprörda ungdomar samtidigt när dessa inte kan vara i samma rum är fysiskt omöjligt. I personalgruppen fanns även en uppfattning om att ungdomarna själva skulle ”backa upp” personalen vid incidenter, och lugna sina medboende.
Med andra ord las personalansvar på ungdomarna själva.
Redan i februari 2015 varnade fackförbundet Vision för låg personaltäthet på HVB-boenden. I en enkät från hösten 2014 vittnade Visions medlemmar om otrygghet på sin arbetsplats och två av tre uppgav att de alltid eller ibland arbetade ensamma.

Nästan två av tre hade utsatts för hot och våld på sin arbetsplats.
Under de två år jag arbetade på HVB-boenden fick jag flera gånger gå emellan ungdomar som hotade och/eller slog varandra, vilket knappast är det roligaste när du är ensam.
Vid ett tillfälle behövde polis tillkallas, och hade inte de andra ungdomarna gått in och hjälpt mig i den situationen hade det kunnat sluta mycket värre än vad det gjorde. Polis fick i det fallet även vänta kvar tills en kollega kunde komma till boendet, eftersom ungdomarna som hamnat i konflikt båda behövde vuxenstöd.

Polisen fick således ta ett ansvar som egentligen faller på personalen, och hade kunnat lämna boendet snabbare om bemanningen från början varit bättre.

För mig har ensamarbete på HVB-boenden alltid varit något absurt både vad gäller arbetsmiljö och personalsäkerhet, samt utifrån ett barnperspektiv.
Det är så oerhört sorgligt om detta är vad som krävs för att IVO och alla som bedriver HVB-boenden ska förstå att ensamarbete inte är rimligt.
Om inte IVO kan utfärda bestämmelser mot ensamarbete, är det dags att företagen själva tar ansvar och ser till att ensamarbete förbjuds och att ungdomarna får det stöd de behöver i form av tillgänglig personal.
Zara Gatu
Socionom