Det är många som undrar hur det kommer att gå för alla dessa nyanlända. Men det finns faktiskt de som tittat på det.
Vad kom de då fram till? 
Hur är det med elever då är de lata eller ouppfostrade? 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/patriklundberg/article22163284.ab
Och där någonstans har en gammal term återupplivats: relativisering. Att den som försöker motbevisa bevisen anklagas, stundtals med rätta, för att förringa problemen.

Innerst inne vet alla att endast en liten minoritet av de ensamkommande barnen begår brott.
Vi kan ju börja med fakta. Aycan Celikaksoy och Eskil Wadensjö är forskare vid Stockholms universitet.
De har undersökt hur det har gått för de 9 975 ensamkommande flyktingbarn som folkbokfördes i Sverige mellan år 2003 och 2012.
Rapporten vänder upp och ned på en hel del föreställningar. ­

Ensamkommande lyckas bättre än barn som har flytt hit med sina föräldrar. De kommer oftare i ­arbete och har högre inkomster.
I övrigt gör de ensamkommande som svenskar gör mest. Pojkarna börjar arbeta tidigare och flickorna studerar mer. Flickorna arbetar inom vården och pojkarna jobbar inom bygg, transport och industri. Och de som flyttar till Stockholm får högre inkomst än de som flyttar till andra delar av landet.
Det betyder inte att allt är frid och fröjd. Rapporten visar också att det går sämre för de ensamkommande än för barn som är födda i Sverige och har svenska föräldrar. Det ligger i sakens natur, att den som lär sig svenska från födseln har ett försprång.

Sett till förutsättningarna har det alltså gått helt okej för dem.
Att barnen nu är avsevärt fler lär inte förbättra deras chanser, men en början är att inte demon­isera.
Lite ödmjukhet ­inför fakta hade därför inte skadat. De ensamkommande flyktingbarnen kom inte med en flodvåg för några veckor sedan. De har funnits här ­hela ­tiden.
Många har pluggat, många har jobbat. Och vissa har begått brott.
Vi har bara inte brytt oss.

Så bra skrivet av Patrik Lundberg

Vet ni att det t.o.m finns en term för det. Det där att vägra se fakta om den inte bekräftar den redan befintliga åsikten. Faktaresistens
Här beskrivs det i en krönika
http://www.dt.se/kultur/den-nya-folksjukdomen-faktaresistens
Många av nyorden som presenterades vid årsskiftet har fått sina 15 minuter i rampljuset och kommer snart att lägga sig i ett hörn för att dö, saknade av få. De når aldrig en vidare användning.
Ett av orden befarar jag dock kommer att visa sitt fula tryne allt mer frekvent i samhällsdebatten: faktaresistens. Nyordslistan definierar faktaresistens som: ”Förhållningssätt som innebär att man inte låter sig påverkas av fakta som talar emot ens egen uppfattning, som i stället grundas på till exempel konspirationsteorier.”

Tidskriften The New Yorkers satiriker Andy Borowitz har skrivit en rolig artikel där faktaresistens pekas ut som en reell sjukdom, en utmaning för forskningen. Faktaresistens producerar ”människor som är immuna mot alla former av verifierbara fakta, vilket lämnar forskarna handfallna inför hur de ska bekämpas”.

Artikeln är mycket läsvärd.

Det är lätt att skylla både på det ena och dett andra. Men vill man inte se hur det verkligen ser ut så blir det problem. Här är ett annat exempel.
Skyll inte problemen med elever i skolan på dålig uppfostran http://www.aftonbladet.se/debatt/article22146463.ab
När vi vuxna kommer för sent så brukar vi inte skylla på att vi är dåligt uppfostrade. Och trots att min egen mamma har sagt att jag inte får gå in med skorna på, så gör jag det ibland ändå. Jag tror att när vi gör rätt så beror detta mycket på vår uppfostran. Vi har lärt oss att be om ursäkt, säga tack. Men när vi gör fel, så är det ofta helt andra saker som ligger bakom.

Det är väldigt enkelt att säga att ett barn är respektlöst mot oss pedagoger, inte väntar på sin tur eller sitter och slår med pennan i bänken för att deras föräldrar inte lärt dem bättre. Men om vi frågar dessa barn så vet de ofta vad som är rätt och fel. Det är något annat än uppfostran som får eleven att inte göra rätt.

När vi vuxna svär, kommer för sent, tappar tålamodet eller glömmer handla en sak på inköpslistan väljer vi ofta mellan två olika förklaringsmodeller: stress eller ”andra idioter”. Vi skulle inte ha kommit för sent om det inte var för den där bilisten som körde 70 på en 90-väg.

När våra elever inte beter sig rätt, då pratar vi inte lika ofta om stress eller om det psykosociala och andra bilister. Gruppdynamik, bristande anpassningar och för höga krav, ledarskapet i klassrummet och outvecklade förmågor ersätts plötsligt av två andra förklaringsmodeller: dålig uppfostran eller lathet. Vi vill att eleverna skärper sig och vi vill att föräldrarna fixar till sina barn så att vi kan undervisa så som vi har tänkt.
Men tänk om barn gör fel av samma anledningar som vuxna?

Så nästa gång du tror att ett beteende beror på dålig uppfostran, fråga först om eleven vet vad som är rätt och fel. Kolla sedan så att anledningarna inte är de samma som för oss vuxna: för höga krav (stress) eller andra som ställer till det (”andra idioter”).
Linda Jensen

Artikeln är längre.
Det är alltså en myt att alla flyktingar inte klarar skolan och lever på bidrag. Och det är en myt att elever inte gör som man säger för att de är dåligt uppfostrade. Det kan finnas en annan sanning

Jag har tidigare beskrivit problemen med gatubarn i Stockholm. Hittade ett radio inslag om att läget var likadant i Göteborg
http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/polisen-peter
Kriminella nordafrikanska gatugäng i Stockholms city innebär enorma bekymmer för polisen. Även i Göteborg känns situationen igen – polisen bekräftar att problemen med grova stölder, personrån och gängslagsmål inte är unika bara för Stockholm. – Det är fattiga unga män som många gånger står utanför samhället, säger polischef Anders Börjesson
Peter ”Peppe” Larsson arbetar som ingripande polis i Göteborgs city, och har i egenskap av utryckningspersonal erfarenhet som liknar den som beskrivs från Stockholms gator.

– Jag känner absolut igen det här. Just nu har vi jätteproblem med ungdomarna även här i Göteborg, säger han till SVT Nyheter.

Stora gängslagsmål
– De hänger mestadels i Nordstan, ett stort köpcentrum, med omnejd. Mycket ordningsstörningar, stölder, grova stölder, personrån, och en hel del stora gängslagsmål. Slagsmålen kan involvera mellan tio och trettio personer, och nyligen hann polisen avstyra något som höll på att urarta till ett strid mellan upp emot åttio personer.

Han berättar att de unga männen är mycket snabba och skickliga, och att de arbetar i grupp.

– De går väldigt nära och rätt ner i fickorna, och i somras var ”fotbollskonster” vanliga. Man står med en fotboll och trixar, och så kommer någon bakifrån och länsar dina fickor. De stjäl också värdesaker genom att dansa närgånget, säger Peter.

Äntligen en med rätt perspektiv.
Det är inte barnens skull utan rätt förklarligt att de är frustrerade och ledsna. Det rättfärdigar inte det de gjort men hade man haft mer personal så kanske det inte hänt.
Men skäll på rätt person eller myndighet eller ansvarig. Det är inte barnens fel och ingen skall anklaga en hel grupp. Se till att det handlar om rätt sak.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article22159801.ab
Ensamarbete på HVB-boenden är en risk för arbetsmiljön, personalsäkerheten och helt orimligt utifrån ett barnperspektiv. Låt inteden tragiska händelsen i Mölndal bli en grogrund för ytterligare obefogad smutskastning av ensamkommande, utan se till att debatten handlar om det som faktiskt är oroväckande:Ensamarbete.

Under min studietid arbetade jag för ett stort företag med flertalet HVB-hem i Stockholms-regionen. Ensamarbete kvälls- och nattetid var vanligt förekommande på flertalet av dessa boenden, och den säkerhet som fanns om något skulle hända var en telefonjour till en arbetsledare.
Arbetsledaren skulle dock inte i första hand komma till boendet, utan främst via telefon vägleda mig i hur jag skulle hantera en situation.
Om vikarier behövdes var det mitt ansvar att ringa runt och försöka hitta någon – samtidigt som incidenten pågick.

Konflikter mellan ungdomarna var vardagsmat (som överallt annars i samhället) och att lugna två arga och upprörda ungdomar samtidigt när dessa inte kan vara i samma rum är fysiskt omöjligt. I personalgruppen fanns även en uppfattning om att ungdomarna själva skulle ”backa upp” personalen vid incidenter, och lugna sina medboende.
Med andra ord las personalansvar på ungdomarna själva.
Redan i februari 2015 varnade fackförbundet Vision för låg personaltäthet på HVB-boenden. I en enkät från hösten 2014 vittnade Visions medlemmar om otrygghet på sin arbetsplats och två av tre uppgav att de alltid eller ibland arbetade ensamma.

Nästan två av tre hade utsatts för hot och våld på sin arbetsplats.
Under de två år jag arbetade på HVB-boenden fick jag flera gånger gå emellan ungdomar som hotade och/eller slog varandra, vilket knappast är det roligaste när du är ensam.
Vid ett tillfälle behövde polis tillkallas, och hade inte de andra ungdomarna gått in och hjälpt mig i den situationen hade det kunnat sluta mycket värre än vad det gjorde. Polis fick i det fallet även vänta kvar tills en kollega kunde komma till boendet, eftersom ungdomarna som hamnat i konflikt båda behövde vuxenstöd.

Polisen fick således ta ett ansvar som egentligen faller på personalen, och hade kunnat lämna boendet snabbare om bemanningen från början varit bättre.

För mig har ensamarbete på HVB-boenden alltid varit något absurt både vad gäller arbetsmiljö och personalsäkerhet, samt utifrån ett barnperspektiv.
Det är så oerhört sorgligt om detta är vad som krävs för att IVO och alla som bedriver HVB-boenden ska förstå att ensamarbete inte är rimligt.
Om inte IVO kan utfärda bestämmelser mot ensamarbete, är det dags att företagen själva tar ansvar och ser till att ensamarbete förbjuds och att ungdomarna får det stöd de behöver i form av tillgänglig personal.
Zara Gatu
Socionom

Jag önskar att jag kunde vara lite mer positiv men det ser ut som det är en ny kris på gång. Denna gången inte bara inom socialtjänsten utan inom alla områden som har med flyktingar att göra.
Jag har skrivit om det tidigare polisen som går på knäna. De är maktlösa inför den växande skaran ensamkommande som väljer att leva på gatan.
Redan förra året slog barnombuds mannen larm om att flera hundra bodde på gatan http://www.svt.se/nyheter/inrikes/bo-oacceptabelt-att-barnen-lever-pa-gatan
Polisen behöver anställa 2500 fler https://polisen.se/Aktuellt/Nyheter/2016/Jan/Polisen-behover-anstalla-2500-fler--/
Det handlade om ensamkommande och flyktingar på agenda i härom kvällen
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ensamkommande-satter-press-pa-socialtjansten
för de som skall ta hand om alltihop är socialtjänsten som redan innan var i kris och det har ju inte blivit bättre. Hälften av alla anmäler sig själva.
Jag har undrat vad som hände med de svenska barnen på nyheterna talade man om att samtalen till bris under julen med 40 %
http://www.svtplay.se/video/5936228/aktuellt/aktuellt-24-01-21-00
Även agenda tog upp problemet
http://www.svtplay.se/agenda
Sedan har vi flickan som dödades på ett asylboende hörom dagen. Nu höjs kraven att ingen skall jobba ensam. http://www.svt.se/nyheter/#inrikes/krav-om-sakrare-arbetsmiljo-pa-hvb-hemmen?&_suid=14538900341680936615983708962
Vet att man på vissa ställen inte ens anställer unga tjejer.

På badhus är det risk för sexuella övergrepp. På vissa ställen får asylsökande inte gå ensamma utan personal med sig. En personal på tre har jag hört.
Samtidigt har man nu fått restriktioner då det gäller ekonomin. Det betyder att kommuner som har barn boende i ex familjehem i andra orter nu försöker flytta dem tillegna boenden eftersom det blir billigare. Har kontakt med en som rekryterrar familjehem, de hade 40 som skulle omplaceras. Hörde även att familjehem i Malmö trakten skulle ha sagt upp sig i mängd därför att de inte får stöd, tolk och goda män.

Jag förstår mycket väl frustrationen i asyl boendena, inga besked, brist på goda män som skall se till att de får pengar, advokat, skriva in dem på skolor och se till att de kollar sjukdomsstatus och vaccineras på vårdcentral. Mång har även eftersatta tänder och det är långa väntetider även dit. Nästan varje dag lyfts problem på olika håll. Jag undrar hur det skall sluta.
Frågan är inte om det skall braka ihop utan när

Det pågår nu ytterligare en utredning Barnrättsutredningen.

Det är en hiskelig massa utredare.

Alla namnen på dem finns under länken.
Barnombuds mannen är en.
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utredningar/Kommitteberattelser/Barnrattighetsutredningen-S-2_H1B2S08/
Regeringen beslutade den 27 mars 2013 att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en kartläggning inom särskilt angelägna områden av hur tillämpningen av lagar och andra föreskrifter överensstämmer med barnets rättigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och de tilläggsprotokoll som Sverige har tillträtt.
I uppdraget ingår vidare att analysera vilka för- och nackdelar en inkorporering av barnkonventionen i svensk rätt skulle kunna medföra. Redovisningen ska även omfatta en analys av internationella erfarenheter och utredaren ska analysera konkreta skillnader inom barnrättsområdet mellan Sverige och ett urval av andra länder. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2015 (dir. 2013:35, dir. 2014:86).
Den skall handla om vilka konsekvenser det då barnkonventionen blir lag.
Nu fick även den ett tilläggsdirektiv :
Mot bakgrund av att regeringen nu påbörjar arbetet med att göra barnkonventionen till svensk lag får utredaren genom dessa tilläggsdirektiv ett utökat uppdrag.
https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utredningar/Kommittedirektiv/Tillaggsdirektiv-till-Barnratt_H3B117/
- lämna förslag till en lag om inkorporering av barnkonventionen,
- belysa vilka principer som kan bli aktuella vid en eventuell konflikt mellan barnkonventionens bestämmelser och svensk lagstiftning, samt hur barnkonventionens bestämmelser kan få genomslag vid en sådan konflikt,
- belysa vilken vägledning som kan behövas för uttolkning av konventionen, och
- lyfta fram vilka åtgärder i övrigt som kan behöva vidtas vid en inkorporering av barnkonventionen.
Det ingår inte i uppdraget att överväga eller föreslå ändringar i grundlag.
Eftersom ensamkommande också är barn så tittar de även på frågor runt barn på flykt och mottagandet av dem.
Uppdraget förlängs och ska i sin helhet redovisas senast 28 februari 2016.
I december så fick kommuner och landsting en nyckel till att stärka barns rättigheter
https://via.tt.se/release/ny-insats-for-att-starka-barnratts--och-ungdomsperspektivet?publisherId=192020&releaseId=262385
Riksdag och regering är ytterst ansvariga för barnkonventionens och ungdomspolitikens genomförande. Men Barnombudsmannen och MUCF anser att även kommuner och landsting/regioner har ett stort ansvar för att rättigheterna och ungdomspolitiken genomförs. Därför har en ”nyckel” skickats till representanter i samtliga Sveriges kommuner, landsting/regioner. Nyckeln, i form av ett USB-minne innehåller en kort introduktionsfilm samt en digitalpresentation med fördjupningsmaterial.
Om ni vill se filmen så finns den på sidan men även på länken och sedan längst ner på sidan ni kommer in
Mycket utredningar är det. Tänk om någon av dem skulle kunna leda till något också.

Jag blir så arg. Här släpper vi in fler flyktingar än vad vi egentligen klarar av eftersom det förberetts så dåligt medan vi utvisar de som bott här flera år och gör rätt för sig på alla sätt. Här är ännu ett sådant exempel 
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22129355.ab 
Fahrudin har bott i Sverige i 13 år. Han har betalat skatt, a-kasseavgift och jobbat som murare – vilket är ett bristyrke. Här bor också hans fru och två barn.
Men nu utvisas han – för att hans jobb inte utannonserades på rätt sätt.
– Det går inte att tänka klart, säger Fahrudin Mehovic.
Han kom till Sverige 2002 eftersom han ville till ett land med demokrati. ”Det går    långsamt i Serbien, men det går framåt”.
Han kom hit och sökte asyl med sin fru, de etablerade sig och fick båda arbetstillstånd, som de förnyat vartannat år.
Sedan 2007 har Fahrudin varit verksam inom byggnadsindustrin. Han har betalat skatt, avgift till a-kassan och varit med i facket Byggnads.
”Hade ont i magen varje dag”
När han blev uppsagd från sin tjänst 2012 började han genast att söka nya jobb. Arbetsförmedlaren delade ut visitkort till honom och Fahrudin ringde runt till olika företag. Efter tre månader var han anställd på Västerviks bygg- och fasadteknik.
– Den som vill jobba hittar jobb, säger Fahrudin.
Han har två barn, en flicka på sju år och en pojke som är 13, båda födda i Sverige. 
 När han fick sitt nya jobb i Västervik jobbade han som murare. Men tjänsten hade inte utannonserats på rätt sätt. För att få arbetstillstånd måste tjänsten utannonseras i Sverige och inom EU/EES och Schweiz under minst tio dagar.
Fahrudin fick därför inget förnyat arbetstillstånd, och i juli 2012 kom utvisningsbeslutet från Migrationsverket. Gång på gång överklagade han och anlitade till och med en advokat för att få hjälp.
Men i mars 2015 tvingades Fahrudin lämna Sverige.
Just nu får Fahrudin inte jobba eftersom han saknar arbetstillstånd och är i Sverige som turist.
Den 11 april är det dags att resa tillbaka till Serbien igen.
Arbetsgivaren vill gärna att han kommer tillbaka till jobbet men i nuläget finns inte den möjligheten.
Fahrudin har inga problem med vare sig språket eller kronofogden. Däremot befarar han att den sistnämnda kan bli ett problem efter advokatkostnader, räkningar och utan en stadig inkomst.
– Det är barnen som drabbas mest, säger Farhudin Mehovic och uttrycker återigen sitt missnöje över ett system som snarare raserar drömmar än bygger dem. 

Hur tänker man?  

Att möta barn med diagnoser är inte lätt. Det gäller att veta hur man skall tackla. Här är en som belyser det. 
http://www.dn.se/arkiv/dn-insidan/utskallning-gor-det-bara-varre 
Det vanligaste felet som vuxna gör med ”bråkiga” barn är att skälla på dem, enligt ­psykologen Bo Hejlskov Elvén. Det gäller att utgå ifrån barnets förmåga – inte att visa vem det är som bestämmer.
Hur gör man när ens ”vanliga” barn bråkar? Det låter som en fråga som är lätt att besvara. Men psykologen Bo Hejlskov Elvén får den ganska ofta när han hjälper föräldrar som har barn med särskilda behov.
Han berättar att en chef en gång påpekade att han försörjer sig på folks maktlöshet.
– Det kanske låter respektlöst, säger han och skrattar, men det är faktiskt det jag gör.
Vilka är då de vanligaste felen som vuxna gör?
– Utskällningar, säger han utan att tveka.
 
En del menar att barn behöver lära sig att ta emot en ordentlig tillrättavisning. Då brukar Bo ställa en motfråga: ”Tycker du att det behövs en rejäl utskällning i ett äktenskap också?”
– Då brukar de förstå vad jag menar, säger Bo och hänvisar till modern forskning som visar att utskällningar motverkar sitt syfte.
Barn är ju inte lika självständigt tänkande som vuxna. De har dessutom omogna hjärnor. Därför tycker en del vuxna att de måste göra en kraftig markering ibland.
– Men just för att det rör sig om barn måste du anpassa åtgärden ännu mer och inse att det inte hjälper att skrika.
Det handlar alltså om förstå vad barnet har förmåga till. En utskällning gör bara att det känner sig utsatt, enligt Bo. 
 
En del skulle säga att föräldrar har blivit flatare, men han hänvisar till studier som visar att vi skäller mer på barnen i dag än för trettio år sedan.
– Förr var det vanligare att vi tog tag i barnet. Men för vissa barn kan det faktiskt vara värre med en utskällning än med en fysisk intervention.
Men den som snor en kaka kanske lär sig att inte göra om det? Utskällningen kan väl avskräcka och få slut på beteendet?
Nej, tvärtom visar forskningen att den som får en utskällning snor fler kakor men blir bättre på att dölja det, enligt Bo Hejlskov Elvén.
 
Okej, nästa kardinalfel som vi gör?
– Tron att en jobbig insats i stunden får effekt i framtiden. Vi kanske tjatar på ungarna att de måste äta. Det beror på att vi tror att det blir bättre nästa gång. Men det blir bara ännu jobbigare.
Bo Hejlskov Elvén vill understryka att det inte rör sig om ”curling”, eller ”tassande”, som han hellre kallar det.
– Tassande handlar om att man i alla situationer försöker undvika att barnet ska bli ledset. Det gör att vi blir osäkra, oförutsägbara och otydliga. Det viktigaste är att man försöker anpassa styrningen efter vad barnet har en chans att klara av, vilket är motsatsen till tassande.
 
Det tredje stora felet som många gör är att upprepa något som inte fungerar. När vi börjar skälla och ser att det inte får effekt så ska vi inte skrika ännu högre. Då hamnar vi lätt i en ännu värre konflikt. Det hör ihop med att vi vill att vi ska vinna och att barnet ska förlora.
– Det är konstigt eftersom vi egentligen vill fostra självständiga barn.
I stället ska man försöka jobba med och inte emot barnet, enligt Bo. Om du säger till barnet att borsta tänderna och lägga sig och det vägrar och säger att det ska spela klart en bana i dataspelet. Då fortsätter du kanske bara att tjata tills du till slut måste dra ut sladden till datorn. Barnet säger fula ord och konflikten stegras.
– Du kan i stället säga ”okej, spela klart banan”. Sedan sätter du dig bredvid ungen tills banan är färdigspelad. Då undviker du att barnet börjar spela ett nytt spel vilket lätt inträffar eftersom barn är omogna. På så sätt går man alltså tillsammans mot målet.
 
Det fjärde kardinalfelet som vi gör oss skyldiga till är att inte skilja den egna känslan från barnets. Barnet blir argt och vi blir arga tillbaka, i stället för att backa för att inte låta sig ”smittas” av barnets känslor, enligt Bo.
Som vuxen har man det ansvaret, menar Bo och tar ett exempel från trafiken: Om någon ger dig fingret i en rondell så ger du inte fingret tillbaka.
– Du kanske skakar på huvudet och tänker att den personen måste vara litet speciell och så kör du vidare. Om du stannar och försöker fostra någon så kan du hamna i en onödig konflikt.
Det handlar om att se vad som är min och vad som är din reaktion, att kunna känna med någon – utan att fångas av samma känsla.
I boken skriver han att den som får sladd på bilen gör klokt i att inte kasta sig på bromsen. I stället ska man frikoppla, försöka vara följsam och styra med bilen. På samma sätt gör man om barnet vägrar att plocka in i diskmaskinen för att det ska se något program som börjar. Då säger man ”okej, gå och se programmet och kom tillbaka senare och plocka in disken”.
– Det gäller att hitta en utväg som hjälper barnet. Du måste gå med innan du kan hjälpa tillbaka.

Ja som alla råd så är de lätta att ge, svårare att följa  

Ni kanske märkt att jag tagit en paus. 
När livet är tufft så orkar man inte med och just nu ifrågasätter jag vad jag håller på med och varför jag gör det jag gör. funderar mycekt på hur och om jag skall fortsätta och isåfall på vilket sätt. 
Hittade en text om just det där att inte orka längre, att ta en paus. Barn behöver också en paus ibland, men vi är inte lika duktiga på att lyssna på dem... tar förresten tillbaka vi är ju inte så duktiga på att lyssna på oss själva heller då kroppen säger ifrån.
https://supermamsen.wordpress.com/2015/10/03/vi-maste-lita-pa-vara-barn/
”Jag är trött. Jag orkar inte mer!”
Hade en vän, kollega eller partner plötsligt sagt dessa ord hade vi reagerat med empati. Vi hade försökt hjälpa och stötta. Vi hade kanske sagt ”Gå ner i tid, vila, ta hand om dig själv”.
När ett barn säger så reagerar vi med misstro. Vi säger ”Skärp dig! Ryck upp dig!”. Vi tvingar iväg barnet till skolan tills barnet VERKLIGEN inte orkar mer. Vi utgår ifrån att det är lathet eller trots när ett barn börjar signalera att något inte är bra. Det är dags att börja lyssna på och lita på barnen!
Barn vill lyckas. Vi vuxna måste hjälpa dem. Om de inte orkar är det något runtomkring barnen som är fel. Det är inte fel på barnen. Vi skulle aldrig säga till den utmattade partnern ”Alla andra orkar ju jobba 100%. Gå upp ur sängen nu! Åk till jobbet!”. Vi säger inte till den utmattade kollegan ”Ta hem jobb om du inte orkar jobba här!”.
Varför lyssnar vi inte på barn som signalerar att det inte fungerar? Barn som klagar på magont och huvudvärk. Barn som inte själva kan sätta ord på VAD som inte känns bra. Vi måste börja lyssna på barnen, lita på dem och hjälpa dem!
Jag är själv efterklok. Vi lyssnade inte i tid. Och nu har vi en 13-åring som är utmattad och kämpar med återgången till skolan.
Hur kan vi öka förståelsen hos föräldrarna och hos skolorna? Vi måste förebygga!
Vi måste tänka om och tänka rätt!
Även om det inte gått så långt kan det vara skön att göra något annan någon gång,. Bara ta det lugnt, göra något tillsammans som inte innefattar data eller skärmtid. Så håll till godo lite barnpyssel
http://land.se/tag/barnpyssel/?theme=fixat
Vad sägs om ballong pingis, tax med kastanje fötter, kan ju bytas ut mot något annat, Fladdermöss eller maneter, Burktrummor, mjölkpakets båtar, racerbilar eller parkeringshus av toarullar.

Då har man stängt gränserna. Alla måste visa id handlingar för att komma in i Sverige

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22040320.ab

Han reste från Tyskland utan packning och med 60 euro på fickan.

Men han var glad för att han hoppades snart återse sina vänner.

Först i Köpenhamn fick han veta att dörren till Sverige är stängd för honom.

– Jag har ingen aning vad jag ska göra nu, säger 15-årige Ehsan från Afghanistan

Att skaffa några id-handlingar i Iran är omöjligt för en afghansk flykting, berättar han. Precis som många andra av sina landsmän åkte han till Europa utan. Nu står han på tågstationen i Köpenhamn, armarna hänger lealöst utmed kroppen, blicken flackar runt. Han har ingen aning vad han ska göra. Vi frågar om han är hungrig, om vi kan bjuda honom på en bit mat.

– Jag har ingen lust att äta nu, säger han.

De stängda gränserna ställer till det även för våra egna innevånare. Man godkänner inte ens id handlingar som godkänns i Sverige.

http://www.tv4.se/nyheterna/artiklar/h%C3%A4r-nekas-svenskar-komma-tillbaka-hem-vet-inte-vart-jag-ska-ta-v%C3%A4gen-568c15d8fca38ffa3c000044

Har du inte körkort, pass som gått ut och id handling ifrån bank inte godkänns vad gör du då?

http://www.expressen.se/kvallsposten/emelie-27-fick-inte-komma-in-i-sverige/

Emelie Haagerup, 27, skulle åka från Danmark hem till Sverige för att följa med på en semesterresa med familjen. Men hon vägrades stiga ombord på färjan mellan Helsingör och Helsingborg då hennes danska legitimation inte ansågs vara en giltig ID-handling och passet fanns hemma i Sverige.

– Det är fullkomligt rubbat, säger pappa Ulf Haagerup, som tvingades köra från Göteborg till Danmark och lämna dotterns pass.

När Emelie under måndagen skulle ta färjan mellan Helsingör och Helsingborg i Sverige fick hon inte komma ombord eftersom hon inte kunde hitta sitt körkort. De enda ID-handlingar Emelie Haagerup hade var ett dansk ID-kort utan foto, som hon använder som legitimation i Danmark och en studentlegitimation med foto som bekräftar att hon är inskriven vid universitetet i Odense. Men det ansågs inte tillräckligt. Vakten i Helsingör skannade in handlingarna och skickade till gränspoliserna i Helsingborg, vilka meddelade att de inte kunde låta henne gå ombord på färjan. Emelie tog kontakt med svenska ambassaden i Köpenhamn, som inte kunde göra något åt situationen.

– Det är inte rimligt att man trots att man är uppenbart svensk och har bevis på att man är det inte får komma hem till sitt eget hemland. Det fanns inga tvivel om att jag var jag och inte en flykting.

Emelie hade ingen möjlighet att åka den långa vägen tillbaka till Odense för att se om hennes körkort fanns där så i stället fick hon sitta och vänta i tre timmar i Helsingör, medan hennes far Ulf Haagerup körde ner med passet från Göteborg.

– Det är konstigt att man inte kan ha en dator vid de här kontrollerna så att man snabbt kan göra en faktakoll. De kunde gott ha släppt in henne, det här är patetiskt, säger Emelies pappa Ulf Haagerup.

Han tycker att regeringen borde ha tänkte igenom det praktiska noggrannare innan gränskontrollerna infördes.

– Man har hetsat fram det här förslaget och inte tänkt på konsekvenserna, säger Ulf Haagerup.

Ja i vårt upplysta samhälle borde man väl ha tillgång till ex kopia av körkort via nätet. Polisen gör ju sådanna kontroller i bilen om de stoppar någon. Åker man för fort förbi en fartkamera jämför de med kortet på körkortet som finns inscannat hos på polisen varför kan man inte göra likadant nu? 

Har ofta talat om att kärlek inte är beroende av blodsband. Att man kan älska lika hårt, lika mycket, lika djupt trots att man inte är av samma blod, inte fött själv, inte fötts av...

Här är ett bevis för det.

http://nouw.com/kynamite/--hon-ar-inte-min-mor-via-blod-22219017

Ni vet när det känns så himla hopplöst och man börjar tappa tron på sig själv?
När allt är påväg att verkligen gå åt helvete så hör jag min mors röst eka i mitt huvud så det gör ont i hela kroppen " Vad är det med dig? Res på dig för fan och när du tappar tron på dig själv så titta dig själv i spegeln och du kommer att känna att jag rycker dig i håret för att du är så löjlig. Du om någon klarar det här "

Ett svar till min mor.

- Ja mamma. Jag om någon har klarat mig utan att få ett psykbryt.
Jag har klarat mig utan att hamna något vidare snett i livet.
Jag har förlorat och jag har vunnit.

Trots alla förluster så ser jag ändå mig själv som en vinnare.
Jag hade den mest fantastiska morsan. Hon lärde mig den hårda vägen för så tar man sig längst!
Jag fick även lära mig hur man tar sig igenom ett heartbreak vilket gör mindre ont för varje gång.
Hon lärde mig att inte döma efter folks misstag, utan ge dem en ny chans.
Hon lärde mig att inte ta någon jävla skit.
Innan hon dog, lärde hon mig att älska villkorslöst. ❤

Idag, snart 11 år senare sitter jag med en annan kvinna. I samma ålder som min mor.
En envis kvinna som ger sig fan på att alla hennes ungar ska ha det så bra som möjligt.

Den här kvinnan heter Anna och jag kallar henne för morsan.
Närmare än såhär kommer jag nog inte en mamma.
Hon vet allt om mig.
Hon har varit min klippa när livet skitit i de blå skåpet.
När allt varit själva jobbigt så har hon ryckt upp mig, gett sig fan på att jag klarar allt så länge jag är envis.

På något sätt kan jag känna att ödet förde oss samman.
Med henne kan jag vara vem som helst.
En liten flicka som gråter i hennes famn.
Tjejen som har ett hårt inre men Anna ser igenom hela min själ.
Det alla andra kallar för dryg, iskall och hjärtlös - kallar hon för Envis, kärleksfull och kämpe.

Jag förlorade min mamma och Anna sin dotter.
Jag fann en annan moder som ser till mig när min biologiska inte kan på samma sätt.

Jag vill hålla henne i handen genom livets gång. ❤
Jag är så jävla stolt över att ha Anna i mitt liv. Så jävla nöjd över att ha den envisas kvinnan på jorden vid min sida.
Den starkaste kvinnan som vandrat i ett par skor.

Jag kommer alltid att vända mig Till Anna när jag får hjärtat krossat, när livet är orättvist, när jag behöver kloka ord när jag är barnslig och säger " fuck it, skiter i vilket "

Jag behöver Anna. Jag behöver mina mödrar.

Jag älskar dig till månen och tusen gånger runt.
Jag har aldrig träffat en kvinna som dig.
Som tar hand om vilsna och trasiga själar. bygger upp dem från grunden och håller dem kärt livet ut.

Tack för att du är den vackraste på denna jord.

Jag älskar dig och är dig evigt tacksam. ❤

Vilket underbart blogginlägg av en tjej som varit fosterhems placerad. 

Att det blir konsekvenser då det kommer många på en gång och man vare sig hinner med utredningar, vare sig på barn eller familjehem eller uppföljningssamtal kan vem som helst begripa.

Stödet är också för de flesta lika med noll. Information är bristfällig eftersom man ofta inte vet så mycket.

I "vanliga" fall utreds familjen, man tar utdrag ifrån polis, socialkontor och kronofogd. Då det sedan dyker upp ett barn som skulle passa i den familjen träffas men. Det görs ytterligare en utredning för att matcha barnet och sedan skolas barnet in.

Nu blir familjer inskrivna på informationsmöten. Ibland hinner man med ett samtal hemma först. Sedan får soc ett samtal om att x dag kl x kommer x antal och sedan är det bara för dem att lösa. Själva fick vi datum och tid och namn. Sedan mötte vi vid stationen. Tolk var bokad via telefon en timme efter placeringen dök upp. Då fick man rabla alla frågor och sedan var det bara att lösa situationen.

Vi hade ingen handläggare utan chefen fick ta hand om oss. Första gången fanns tolk men inte andra och tredje. I vårt fall har vi t.o.m. fått barn ifrån olika regioner som hemma ligger i strid med varandra. Det är inte lätt att få ihop det. Nu har vi turen att ha fått en ung ny handläggare som talar deras språk. Hon är underbar. Hoppas att min åsikt håller i sig.

Eftersom det går så fort och de inte har någonstans att placera så händer det att barn redan är placerade då man upptäcker att en familj har något i belastningsregistret eller hos kronofogd. Sällan har de någon annanstans att placera. Då står valet mellan att låta dem bo kvar eller trycka in dem på någon överfullt boende. Är företeelsen inte så allvarlig är det ofta bättre att låta banren bo kvar. Jag kan väl tycka att om en person har en gammal betalningsskuld så har det inget med föräldra förmåga att göra. Med tanke på att det är lätt att komma efter om man är arbetslös har varit sjuk tidigare (beror naturligtvis på vad det är) eller haft ett förstag som gått omkull ser jag inte att det skulle vara ett skäl till att inte placera barn där.

Men när det går till så är det lätt att det blir fel. Vet inte om det är något sådant i detta fallet.

http://www.unt.se/uppland/uppsala/16-aringar-greps-for-barnvaldtakt-4050820.aspx
En pojke är skadad för livet om inte på utsidan så på insidan och det är svårt att reparera. 

Många barn med diagnoser har även vitamin brist. I många fall kan det bli bättre om man ger banren rätt vitaminer i rätt dos. Man kan självklart även påverka genom kosten men då jag gick utbildning inom mat fick jag veta att vårt sätt att frakta förvara och tillaga maten gör att ca 75 % av vitaminerna försvinner. De flesta behöver alltså tillskott.

http://kurera.se/vanligt-med-naringsbrist-hos-energibarn/

Vanliga näringsbrister hos personer med ADHD är bland annat omega-3-fettsyror, zink och magnesium i kombination med förhöjda kopparvärden samt obalans mellan kalcium och magnesium.
– Koppar och zink är viktiga för vår hormonbalans och är alltid i obalans vid beteendestörningar, koncentrationsproblem, känslomässiga utbrott och allergier. Höga kopparvärden hör ihop med födoämnesallergier och överkänslighet och inflammatoriska tillstånd, förklarar Maria Hellström, näringsterapeut.

I artikeln är det en lång rad med olika vitaminer och vilka följder brist ger.

Hårmineralanalys
Det kan vara svårt att veta vad just en själv eller sitt barn med ADHD behöver. Vill man inte guida sig fram med hjälp av bristsymptomen kan en hårmineralanalys vara till hjälp.
– I hårmineralanalysen kan man se specifika mineralmönster som ger hyperaktivitet, dålig sömn, koncentrationsproblem, blodsockersvängningar och humörsvängningar som går att förbättra med näringstillskott och kostomläggningar. Man kan se ett tydligt mönster hos personer med ADHD, de har många gånger ett högt kopparvärde i förhållande till zink, och med det följer låga magnesiumvärden och brist på vitamin B6. Därutöver förekommer ofta brist på kalcium men med problemet att de trots det har för högt kalcium i förhållande till magnesium, förklarar Maria.

Hon har även förslag till kost för Energibarn som hon kallar dem.

http://kurera.se/naringsterapeutens-kostrad-till-energibarn/

Marias 7 kostråd för att mildra ADHD/ADD:
1. Uteslut socker
– Uteslut allt socker (läsk, juice, saft, kakor, bullar, godis och glass). Barn blir lugnare utan socker.

2. Uteslut vete- och mjölkprodukter
– Dessa livsmedel framkallar ofta allergier och när kroppen kommit ur balans behöver man ta bort allt som kroppen blivit överkänslig mot och bara tillföra den näring som skapar balans.

3. Se upp för tillsatser
– Uteslut till exempel helt tillsatsen MSG (E-621) eftersom den stör känsliga hjärnor. Finns exempelvis i färdiga kryddblandingar, chips och buljong.

4. Ät högvärdigt protein
– Ät högvärdiga proteiner som kyckling, kalkon, fisk, ägg, lamm- och nötkött av bra kvalitet.

5. Ät långsamma fiberrika kolhydrater
– Som till exempel fullkornsris, quinoa, vildris, potatis och sötpotatis. Låt det vara lika mycket protein som kolhydrater på tallriken.

6. Ät fibrer i form av grönsaker, bär och fröer
– Bär som hallon, blåbär, lingon och tranbär innehåller förutom vitaminer även fibrer som ger tarmarna något att jobba med och på så sätt ger kroppen ett jämnare energiupptag. Linfrön är bra för att stabilisera blodsockret.

7. Ät ofta
– Det behövs en bra måltid var tredje timme för att hålla blodsockret i balans för oss alla och det är särskilt viktigt för de med ADHD.

Bra kosttillskott:
• Fettsyrorna DHA, EPA, GLA (Eye Q)
• L-tyrosin
• Magnesium
• Zink
• Vitamin B6

Symptom (och troliga anledningar):
Bristande koncentration och hyperaktivitet
Brist på fettsyror ger förutom torr hy och eksem alla former av koncentrationsstörningar och hyperaktivitet.

Problem med motoriken
Obalans och brist på kalcium/magnesium ger dålig sömn med trötthet, hyperaktivitet och motoriska störningar.

Dålig inlärning, koncentrationsproblem och allergier
Högt koppar/zink ger dålig inlärning, koncentrationsproblem, dåligt immunförsvar och allergier.

Självklart ska man inte bara behandla diagnoser med vitaminer men man kanske kan komplettera med det och få lugnare mer harmoniska barn. Definitivt värt att testa. Spännande.  

Kärlek är makt. Kärlek ger makt över den som älskar. Älskar man släpper man på garden älskar man blir man sårbar.

Och den som är älskad har makt, Makt att styra, återgälla, lyfta eller krossa.
Orden kan betyda hur mycket som helst om de menas, är ärliga. 

http://www.dn.se/kultur-noje/och-storst-av-allt-ar-karleken/

När min egen son var åtta år gammal ställde han mig inför den mest självklara och mest plågade fråga.

”Pappa, älskar du mig?”

Han satt i baksätet i bilen. Vi körde hem efter en fotbollsmatch. Vad hade fått honom att ställa frågan? Vad hade jag gjort? Hade jag suckat besviket efter en dålig passning, hade jag tittat åt ett annat håll?

Jag kunde inte svara honom på en lång stund eftersom jag först måste sluta skaka inombords. Jag andades tungt, jag flåsade.

Kärleken väger väldigt tungt ibland.

Min dotter däremot hade inga problem med min kärlek när hon var åtta år gammal. Jag råkade en dag höra hur hon skröt för sina jämnåriga väninnor att hon kunde linda mig kring sitt lillfinger.

”Jag har en sådan makt över min pappa att jag blir rädd”, sa hon vidare ganska bekymrad.

Hon hade också upptäckt kärlekens tyngd, fast från ett annat håll. Att vara älskad.

Om vi ska vända världen åt en annan riktning måste vi lyda livets verksamma princip: bekräftelse och kärlek. Vi måste lära oss att helt rationella kommer vi aldrig att bli. Därför att vi har en kropp som längtar, som åtrår, blöder och gör ont.

Just nu flyr miljoner människor för sina liv. Om dessa och deras barn tvingas leva i skräck och misär, i underkastelse och förnedring kan vi vara säkra på att framtidens onda andar kommer att finnas bland dem.

Ingenting driver en människa så skoningslöst mot den ursinniga vreden och det besinningslösa hatet som hopplösheten.

Man kan kanske inte rädda alla.

Men man bör försöka.

Texten är skriven av Theodor Kallifatides som föddes i Grekland 1938 och flyttade till Sverige 1964 DEn är mycket längre men jag ville inte kopiera allt. NI får följa länken och läsa den.